dagen med främmande. Den lille gossen, åt hvilken en bädd ordnats i rummet för dagen, låg och sof på den, och mrs Smith satt bredvid honom. Benet värkte mycket men denna värk var dock lindrigare, än den varit om förmiddagen, och alltid när den var det, sof han. Den flic ka, som dragit gossens vagn för kort tid sedan, hade flyt tat till mrs Smith på dennes begäran, för att gå ärender och uträtta hvad annat som behöfdes, och det är alltic mycket att göra i ett hus, der någon är sjuk. Hon val nu ute, ty hon hade fått lof att gå och se om sin mor och mrs Smith hade inslumrat. Hon väcktes af en häftig knackning på förstugudörren. Hon gick ut och öppnade. Der stod en liten skrynk lig qvinna, i svart hatt med ett magert ansigte, som såg ut, som om man hamrat på det. Mrs Smith hade set henne förr, ehuru hon icke erinrade sig henne det ringa ste, och läsaren har också sett henne. Det var enkan Gould från Place Street. Mrs Pep. perfly hade på förmiddagen hedrat henne med ett besök och derunder hade naturligtvis pratats mycket, och resul tatet var, att enkan nu visste att mrs Smith var i Södr: Wennock och kände de funderingar detta framkallat ho: mrs Pepperfly. Följden blef, att enkan, som var en iblanc de nyfiknaste enkor i verlden, tyckte, att det var bäst at gå till mrs Smith och upplifva en gammal bekantskap. Mrs Smith emottog henne ganska vänligt. Saken vai den, att hon tröttnat vld det hemlighetsmakeri, som hor dittills vidhållit i Södra Wennock. Hennes enda skäl fö det — om jag undantar en viss naturlig förbehållsamhe