— T 0WL ————— ref ett blad ur sin plånbok och skref några ord på det med en blyertspenna, vok ihop det och gaf det till Jonathan. — Låt lady Jane få det vid tillfälle, men ställ icke till någon oro i sjukrummet genom att ge henne det. Och papperet kom snart Jane tillhanda. Hon öppnade det icke utan nyfikenhet och läste: Jag har telegraferat efter min far. Han kan måhända ej göra mer än hvad som redan göres, men det är dock en tröst att att ha gjort hvad man kan. Han känner Lucys konstitution, och det betyder något. Om jag förlorar henne, förlorar jag allt hvad jag är fästad vid i verlden. Orden voro ganska lugna och sansade; de gåfvo ett ofullkomligt begrepp, om den itriga, passionerade depesch, som afgått till sir Stephen. Jane gillade hvad han gjort. Fast hon ej hade mycket hopp om att någon annan läkare skulle kunna uträtta något, så skulle det dock, såsom han sagt, vara en tröst att ha försökt detta. Hon önskade, att hon äfven kunnat skicka efter lady Oakburn. Om det värsta hände Lucy, skulle slaget bli bittert för denna, som varit nästan mer än mor för henne. (Forts.)