Frederick Grey gick en gång in med sin farbror i Lucys rum, sedan faran blifvit öfverhängande. Hon kände icke igen honom, och han fick blott se henne i feberyran vända hufvudet än åt det ena, än åt det andra hållet. Om lady Jane icke förtviflade, så gjorde han det; anblicken beröfvade honom nästan all hans kraft. — 0 barmhertige Gud, rädda henne! sade han. Rädda henne om också blott af förbarmande för mig! Han led ej blott af den förfärliga oron för Lucy utan äfven af samvetsqval. Han trodde, att smittan kommit till Lucy genom honom, och gjorde sig bittra förebråelser. Hvad skulle han göra? Han skulle gerna offrat sitt eget lif, om han derigenom kunnat rädda Lucy Chesneys. Han begaf sig direkte från sjukrummet till Stora Wennocks telegrafstation. Södra Wennock hade någon tid varit missnöjdt öfver att ha så lång väg till närmaste telegrafstation, och Frederick Grey delade nu denna harm Sedan återvände han till Södra Wennock och gick till mr Carltons hus. Jonathan kom från sin plats i förstugan till den öppna dörren; den stod öppen den dagen, på det ingen måtte knacka, eller ringa. — Vet ni, hur hon mår? frågade han, utan emsver i följd af själsspänningen. — Det är detsamma, sir, om det inte är värre. Han qväfde ett jämmerrop, i det han stödde sig mo pelaren. Han gick ej gerna in i mr Carltons hus, i följ af det sätt, hvarpå denne herre bemött honom den afto nen, då Lucy insjuknat, och han ville ej gå in nu. Hai