Göteborgsposten – 15 december 1864, sida 1

— Uon är min tillkommande hustru, sade han. — Men hon är icke nu din hustru, sade mr Grey, och du kan tryggt anförtro henne åt mig. Du kan vara säker på att så snart några farliga symptomer visa sig, du skall bli den förste, som får veta om dem. — Och som får komma in till benne, tillade lady Jane. Han var tvungen att nöja sig härmed. Men det plågade honom grufligt. Han lutade sig, beherrskad af ömhetens ögonblickliga ingifvelse, ned och kysste hennes heta läppar. — Låt bli — låt bli, sade hon med låg röst. Du kan bli smittad. — Nej, mitt barn. Vi läkare stå oss mot smittan. o Lucy, min bästa, min dyraste, må Gud leda dig genom detta. Mr Carlton fann sig vid att tillsammans med mr Grey vara Lucys läkare och samtyckte dertill med skenbar vänlighet. Det enda, som gjorde, att han ej tyckte om mr Greys besök, var det kränkande, som det kunde innebära för hans anseende såsom läkare, och lady Jane upprepade ännu en gång i hans närvaro, att något sådant ej åsyftades. Saken var den, att mr Carlton skulle gerna velat på egen hand kurera Lucy, såsom han bestämdt trodde, att han skulle kunnat. Han skulle då vårdat henne på bästa sätt såsom sin svägerska utan att vänta någon vedergällning derför, och det kostade på honom, att han ej fick vara hennos ende läkare. Det var förödmjukande för honom,