Göteborgsposten – 15 december 1864, sida 1

— Nej, nej, Lucy; det är icke derför. Men det ä! min oförsigtighet, som är orsaken dertill; jag borde ej he gått till dig. Och jag kan icke uthärda att du har plå gor. O min älskade — Nu kommo mr Grey och lady Jane in. Den erfarne läkaren visade sin brorson bort från sängen, som om denne varit en blott nybörjare. Och han var det också i jemförelse med den man som praktiserat i så många år. Mr Grey kunde ej tillstyrka Lycys flyttning; han mot satte sig den bestämdt. Han sade, att han ej kunde inse hvarför hon ej genast farit hem, men nu ansåg han de bäst, att man ej försökte något sådant. Jane var djup bedröfvad deröfver, men hon måste finna sig i det. — Det kan då icke hjelpas, sade hon suckande. Mer jag är mycket ledsen för att hon ej kommer att ligga mitt hus under sin sjukdom. Kom ihåg, att hon är e patient, mr Grey. — Min? Hvad skall mr Carlton säga om det? — Det rör mig icke hvad han säger. Jag nedsätte visst icke mr Carltons skicklighet, och det har jag sag honom; om han vill vara hennes läkare jemte er, så ha jag icke det ringaste deremot. Men Lucys lif är dyrbart och jag har sedan gammalt förtroende till er, mr Grey. Frederick Grey fann, att han icke fick lof att gå in sjukrummet. Han behöfde ej göra besök som läkare, och både mr Grey och lady Jane trodde, att hans besök kund komma att uppröra Lucy. Han gjorde invändningar, mer de uträttade intet.