Göteborgsposten – 15 december 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sörf. till Slottet East Lynne. Han drog undan hennes händer, för att se på hennes ansigte, han lade sin svala hand på hennes panna, och han tog fram sitt ur, för att räkna pulsens slag. —Jag är här som läkare; förstår du icke det, Lucy? Kunde jag anförtro min blifvande maka åt någon annan? frågade han med en röst, som darrade af ömhet i ordets bokstafliga bemärkelse. Jag har i dag varit vid de patienters sängar, som varit unga och grannlaga såsom du, min älskade. — Jag mår mycket illa, sade hon med låg röst. Den fruktan, som bemäktigat ssig honom, stegrades under det att han såg på henne och kom hans hjertas lifsblod att stanna. Tänk, om han skulle förlora henne, om epidemien skulle rycka henne ifrån honom och lifvet! Och han hade naturligtvis endast alltför mycken anledning att antaga, att det var hans besök, som fört smittan till henne. En het tår föll ned på hennes ansigte, och Lucy såg upp och märkte, att hans ögon voro våta. — Är jag då så illa sjuk? sade hon. ) Forts. fr. N:o 290.