Göteborgsposten – 15 december 1864, sida 1

hvad än lady Jane sade; han kände det, och folket i staden skulle nog göra sina kommentarier deröfver. — Iaura, sade Jane, då systrarna voro ensamma, som du och mr Carlton betungat er med Lucy, måste ni också hålla till godo med mig och Judith, hvilken är ovärderlig i ett sjukrum. Jag blir qvar i huset änds tills jag kan föra Lucy hem med mig. Lady Laura klappade i händerna triumferande och — Det var bra Jane! Du, som icke ville nedlåta dig att sätta din fot öfver vår tröskel, har nu ändtligen tagit ditt förnuft till fånga! Det är ett billigt straff för din afskyvärda stolthet. — Det har icke varit stolthet, svarade Jane. Stoltheten har icke hållit mig hirifrån. — Hvad för något då? Fördomen? — Låt oss ej tala om det nu, Laura; vi ha en tid full af oro framför oss. Mr Grey tror, att Lucy blir mycket sjuk. — Drecist hvad mr Carlton sade, och han behöll henne här, för att vårda henne. Jag är viss på att han gerna ser, att du stannar här så länge du sjelf vill. Han har alltid velat vara vän med dig, men du har icke velat tillåta det. Han har sina antipatier, det srkännor jag, men han har aldrig haft någon antipati för dig. Han har antipati för Judith. . — För Judith! hvad har hon gjort mr Carlton för ondt? frågade Jane förvånad.