Göteborgsposten – 13 december 1864, sida 1

— Mötte ni icke någon eller såg någon gå ut? frägade mr Carlton utan att besvara frågan om den vilda björnen. — Det gjorde jag inte, sir. Jag gick mot apoteksdörren, då jag såg gasen i förstugan slockna och hörde några qvinnor skrika. Naturligtvis gick jag då straxt till stora dörren; jag undrade om någon mördades här. Vid trappan stodo Jane och Laura, bevittnande med förvåning hvad som passerade och ur stånd att begripa det. De frågade mr Carlton hur saken hängde ihop. — Jag — jag — tyckte jag hörde någon främmande tala — jag trodde, att någon kommit in. Jag är säker på att någon kom in, tillade han, seende sig forskande omkring. — Vill ni vara god och komma till gossen, sir? — Ja, ja, Wilkes, jag skall komma till honom innan ni lägger er. Och den lille försonlige barberaren gick helt ödmjukt och mötte då mr John Grey, som kom. Frederick hade gått obehindradt uppför trappan. En öppen dörr, hvarigenom föll ljussken, förde honom till Lucys rum. Ehuru hon var sjuk, gick ett förebrående utrop öfver hennes läppar, då hon fick se honom, och hon betäckte ansigtet med sina heta händer. — 0, Lucy, min älskade! Hvad det är förfärligt att du blifvit smittad! — Frederick, hvad gör du här? Hvar är Jane? Det är icke rätt. (Forts.)