Göteborgsposten – 13 december 1864, sida 1

honom, och gasen släcktes på ett eller annat sätt — kanske vidrördes skrufven. Tjenstepersonalen var i förstugan; de hade smugit sig dit in, då de hörde ordvexlingen, och lady Laura linkade nedför trappan med sin vrickade fot. Pigorna skreko, då de funno sig plötsligt i mörkret; den föregående tvisten hade kanske gjort dem tillgängliga för rädsla. Och lady Laura stämde in i skrikoet, utan att ha ringaste aning om hvad för anledning det var att skrika. Det var en verklig förvirring, som rådde. Qvinnorna slöto sig kring sin husbonde, för att få skydd, de visste sjelfva ej mot hvad, och Frederick Grey stötte undan hvem som var i vägen, för att komma till trappan. Mr Carlton skulle afhållit honom derifrån, om ej pigorna stått i vägen för honom, och i detta ögonblick hviskade en främmande röst i hans öra följande ord: — Vill ni behålla henne här, för att förgifta henne på hennes sjuksäng liksom ni förgiftade den andra? Just då rörde sig någon vid förstugudörren; der förnams ett lätt builer eller ett ljud, som om någon hade kommit in eller gått ut. Dörren hade stått på glänt hela tiden; den hade ej stängts efter Frederick Greys inträde, emedan lady Janes betjent stod utanför och väntade på order. Mr Carlton, hvars energi och motståndskraft helt och hållet försvunnit, stod invid väggen och torkade sitt askgråa ansigte. Hade han ej hört Frederick Grey gå uppför trappan, skulle han ha trott, att orden kommit från honom. Någon tände en svafvelsticka, och vid dess matta