Göteborgsposten – 12 december 1864, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Askims häradsrättVi fortsätta härmed relateringen af brottmåä lsfortandlingarne vid tinget d. 16 sistl. månad: Artilleristen vid andra 24-pundiga batteriet af söta artilleri-reg:te Johannes Andersson Lustig, som regementsrullorna har den för oinvigde mycket beynnerliga titeln af öfverkomplett artillerist, hade ör rymningsbrott och förskingring af munderingsperedlar af sin regementschef blifvit dömd till extrajuliciel bestraffning af 10 dagars fängelse vid vatten ch bröd, och derjemte, innan nyssnämnde bestraffning rerkstälts, af krigsrätten förklarats saker till ansvar nligt 3 och 5 Så af kongl. förordningen d. 29 Mars 1859 om ansvar för stöld, snatteri och rån af den, om till krigsmakten hörer, för det han i Juli månad letta år, under exersis å Dösebacka, utan inbrott olofigen tillgripit 5 6å, kongl. M:t och kronan tillhörigt lröjläder, värderat till 6 rdr 25 öre, och ett par, arilleristen Rask tillhörige, till 50 öre värderade strumpor. Då Lustig likväl äfven inom Askims härad föröfvat stöld, hade krigsrätten förvisat honom till häradsrätten för att undergå vidare ransakning och för alla sina brott dömas, der han sist lagfördes. Lustig samt målsegaren, smeden Anders Larsson och inhyses Anna Britta Andreasdotter i Mölndal, voro närvarande. Målsegarne berättade: att sedan Lustig den 13 sistl. Oktober på aftonen infunnit sig hos Larsson och med denne öfverenskommit om arbete för vintern, hade Lustig påföljande morgon aflägsnat sig efter att hafva tillgripit dels från Larssons hustru en svart silkesschalett, en bomullsduk och en näsduk samt dels från Britta Andersson en blommig schal, hvilket allt låg i en olåst draglåda, som för tillfället varit utflyttad i förstugan. De stulna persedlarne värderades till 6 rdr 41 öre rmt. Den tilltalade uppgaf, att han var född 1842 af soldaten Anders August Hög och hans hustru, att han vistats hemma till 1861, haft tjenst ett år i Askims socken, derefter sysselsatt sig med tillfälligt arbete och d. 27 Nov. 1863 anvärfvats vid regementet, att han blifvit straffad för olofligt vistande utom kasernen och försök att komma in öfver planket med sex dagars vaktarrest och blifvit dömd för rymning och munderingspersedlars förskingring till 10 dagars fängelse vid vatten och bröd, dem han ej undergått, men i öfrigt icke förr än vid krigsrätten varit för brott tilltalad. Lustig erkände, att han på sätt mälsegarne uppgifvit tillgripit de bortkomne effekterna, dem han sålt, silkesschawletten till en gårdsrättare på Brandtdala för 1 rdr 50 öre, bomullsduken till en arbetskarl vid namn Svenning hos klockaren Baaz för 50 öre och schalen till Brita Thorin i Kalfvamossen för 50 öre. Näsduken hade förkommit. Såsom vittnen hördes dels Brita Thorin, som sade sig hafva köpt schalen mest af medlidande med svaranden, hvilken var mycket nödställd och tiggde och bad henne köpa den, och dels gårdsrättaren Hans Olsson på Brandtdala, som icke hade någon upplysning att meddela. Lustig tillkännagaf att Olsson icke hade köpt schaletten, och Olsson förmodade, att det var rättaren på Landala, som handlat med Lustig. För flera vittnens hörande uppsköts ransakningen till den 7 December. — Redan till sommartinget detta år hade öfverstyrelsen för länets brandstodsbolag instämt hemmansegaren Gustaf Larsson i Haller för att höras angående uppkomsten till en å hans !; mantal Hallen natten till den 23 sistl. Februari timad eldsvåda och vLefter omständigheterna ansvara. Socken-brandstodsutskottet hade nemligen utiinsändt protokoll till öfverstyrelsen meddelat: att då folk ankommit till brandstället, stod dörren till stallet, som ennu icke nedbrunnit, öppen och var en i stallet eljest förvarad häst utsläppt. Egaren var borta; men i den nyfallnasnön sågos spår af menniskofötter. I manhuset hade eld anlagts på två ställen och sängoch gångkläder samt en del möbler borttagits. Utskottet fann sig, såsom orden lydde, ehuruvida Larsson vore en stilla och nykter person, icke kunna vitsorda hans talan, utan öfversände protokollet till öfverstyrelsen. Den tilltalade uppgaf angående eldsvädan: att han dagen före eldsvadan emellan 3 och 4 på e. m. kokat kaffe och derefter eldat i spiseln, utan att sedan fullkomligt utsläcka elden. På aftonen omkring kl. 8 hade han varit i stallet och fordrat hästen, men dervid hvarken nyttjat ljus eller underlåtit att stänga stalldörren. Straxt derefter eller emellan 8 och 9 gick han till Sageröd Åför att der tillbringa natten. Tidigt följande morgon fick hen bud om eldsvådan och medföljde hem. Ett bord och en stol voro för att målas lemnade till en målare Pettersson. Sängoch gångkläder hade en vecka före branden flyttats till handlanden Rydström i Galgkrogarne, der Larsson skulle få arbete, hvarföre ej heller matvaror funnos i huset. Om eldens uppkomst kände Larsson intet, men ansåg att, om någon velat intränga i manhuset, hade detta knnnat ske antingen genom en i tomtningen under förstugan befintlig öppning eller genom ett fönster eller genom att uppsöka den under en tegelpanna dolda dörrnyckeln. Flera vittnen hafva varit hörda. De omständigheter, som härigenom kommit i dagen och af hvilka en del varit orsaken till, att Gustaf Larsson den 27 Oktober fått träda i häkte, äro hnfvudsakligen följande: Om qvällen före eldsvådan snöade det, med säkerhet, ännu kl. 1 9, hvarföre de spår, som påföljande morgon voro synliga, nödvändigt måste hafva tillkommit efter nämnde tid. Från Hallen och till Sageröd, der svaranden uppgaf sig hafva tillbringat hela natten, ledde den morgonen branden skedde ett spår af en med halfsulade stöflar försedd karl fram och ett annat sådant, fullkomligt likt det förstnämnda, tillbaka. Båda spåren gingo af vägen öfver en bäck in i trädgården och derifrån på gården vid Sageröd. Då det kringboende folket kom till Hallen om morgonen d. 23:dje stod ladugården i ljusan låga. Stallet, hvars dörr stod öppen, hade börjat att brinna och hästen gick i all sköns ro och betade i en närbelidsen hage. Det tillstädeskomna manskapet ansåg