Göteborgsposten – 9 december 1864, sida 1

det, ty jag gick dit ner i går, när dörren var öppen, och han spratt till, som om han blifvit mycket rädd och stängde den. Men jag fick lust att se hvad det var i det skåpet, och jag smög mig ner i källaren med min nyckelknippa i går qväll, för att försöka, om jag kunde öppna det med någon af nycklarne. — Men Laura, inföll Lucy med outsäglig bestörtning och ledsnad, hur kunde något sådant falla dig in? — Vänta tills du får en man sådan som mr Carlton, som retar dig med sina smygvägar; då får du välse hvad som kan falla dig in och hvad du gör. Lucy vågade ej invända något ytterligare, ty när hon var liten, hade hon måst lyda Laura, och hon var ännu litet rädd för henne. — Jag gick dit sedan det mörknat, på det att tjenstfolket icke skulle se det, och tog med mig några tändstickor af vax, som jag skulle tända dernere. Allt gick bra; jag försökte då nycklarne — men ingen af dem passade, så att jag ej kunde uträtta något. Jag blåste ut mina små ljus, då jag skulle gå upp. Då man kommer ut ur drogrummet der skåpet är, har man tre trappsteg att gå ner och sedan två att gå upp, innan man kommer ini källaren — det måste varit en bra enfaldig byggmästare, som ställt så att man skall gå ned bara för att gå upp igen. På det öfversta af de tre stegen slant jag på något, som tycktes vara klibbigt, och föll ned för alla tre stegen. I början hade jag så ondt i foten och var så rädd, att jag skulle behöfva kalla på domestikerna, att jag