des om mrs Cranes sjukdom. Laura visste, att skåpet exi sterade, men det hade ej väckt hennes nyfikenhet. Hon hade varit i don kammaren en gång under början af hennes äktenskap, då mr Carlton förde henne omkring i hela huset, men aldrig sedan dess. Ett plötsligt utrop undföll henne. Det tycktes göra mr Carlton bestört. Han stängde skåpets dörr med uppenbar skyndsamhet och vände sig om. — Laura! Är det du? Hvad i all verlden vill du här? Laura kunde då ej säga hvad hon ville, ooh i sin förvirring sade hon något, som var mycket nära sanningen. Hon svarade, att mr Jefferson sagt, att han var der, men att hon trott, att han ej var hemma, och att hon derför kommit att se efter. Hon vände sig om i det hon sade detta, och mr Carlton såg förvånad efter henne, då hon gick hastigt uppför truppan. Sålunda hade intet svek varit å färde åtminstone i detta fall, och lady Laura kunde lugnat sig i detta afseende. Det var klart att det det lilla barnet ej förstått henne, då hon frågade om mr Carlton för tillfälle var i hans mors boning.