Göteborgsposten – 8 december 1864, sida 1

— När väntar ni mr Carlton hem? frågade hon i det hon gick förbi. — Mr Carlton är icke borta, lady Laura. — Jo, det är han, sade hon, i det hon vände sitt a vrede stämplade ansigte mot läkaren. Han såg förvånad ut och sade: — Jag kan försäkra er, lady Laura, att mr Carlton kom hem för en half timma sedan. Han är i drogrummet. Lady Laura trodde icke ett ord af hvad han sade. Hade alla sammansvurit sig för att narra henne? Hon närmade sig trappan, som gick nedåt, i afsigt att se med egna ögon och vederlägga osanningen. Detta drogrum, som stundom kallades helt enkelt källaren, var ett litet rum med brädgolf, som man ej kunde komma till utan att passera källaren. Mr Carlton förvarade der droger och andra saker, som hans profession kräfde ; domestikerna voro strängt tillsagda att aldrig gå dit, på det att de ej skulle komma att trampa på något kemiskt ämne och sålunda bli sprängda i luften. Efter att ha varnats på detta sättet, aktade de sig väl för att gå dit. Lady Laura gick genom källaren och tittade in i kammaren. Mr Carlton stod framför ett skåp med säkerhetsbeslag, hvars dörr stod vidöppen. Laura såg någonting som tycktes vara packor af papper och bref, men hon blef så öfverraskad af att se sin man der, att ett utrop undföll henne. Läsaren har förut fått veta, att detta rum och detta skåp existerade. Mr Carlton läste in i det skåpet ett bref,