Göteborgsposten – 8 december 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sors. till lottet East Lynne. Laura gick utan att bevärdiga flickan med ett ord, utan att säga adjö till det lilla barnet. I sitt innersta hjerta trodde hon, att flickan ljög för henne med uppsåt, och att mr Carlton just då var i huset. Barnets ord åden flickan, som mr Carlton skickat, genljödo inom henne. Hvarföre skulle mr Carlton sända en flicka, som skulle draga barnets vagn, om icke han särskilt intresserade sig för det? frågade hon sig. Ack, om hon kunnat se förhållandet såsom det verkligen varit! — hur oskyldigt det varit! Modren hade hyrt den lilla vagnen och beklagat sig för mr Carlton öfver att hon ej kände någon, som hon kunde låta draga den, och då tänkte han straxt på den flickan. Han var modrens läkare, och han sade, att han skulle skicka henne dit. Det var hela historien. Laura Carlton vissto icke i sin blinda svartsjuka, hvilka sorger hon beredde sig sjelf. Hon gick direkte hem med snabba steg och gick in genom apoteket, såsom hon gjorde ibland, då hon var orolig och ej kunde uthärda att vänta, tills dörrn åt gatan öppnats. Mr Carltons biträde, mr Jefferson, stod der och tog af hatten för henne. ) Forts. fr. N:o 285.