Göteborgsposten – 6 december 1864, sida 2

dirokt förskaska sig några underrättelser om barnets förflutna lif och forskat efter dess födelseort och det stille, der det vistats. Men mrs Smith hade då blifvit förbehållsam och ej velat svara mycket. Hon sade, att gossen var hennes egen och att hon haft en äldre son, men att den hade dött. Hennes man hade haft en god plats på en fabrik i Paisley i Skottland, och der hade hennes lille gosse blifvit uppfödd. Då hennes man dog denna sommar, hade hon återvändt till England, som var hennes fädernesland. Mrs Smith var ganska meddelsam rörande dessa punkter, men längre ville hon ej gå, och då lady Jane gjorde enträget ett par ytterligare frågor, blef enkan riktigt ohöflig. Hon sjelf skötte sina angelägenheter, sade hon, och hon kunde icke inse, att främmande menniskor hade någon rätt att blanda sig i dem. Lady Jane visste ej hvad hon skulle tro. Naturligtvis kunde det vara som qvinnan sade, men det låg något hemlighetsftullt i hennes beteende, som Jane misstänkte. Hon hade emellertid ingen förevändning att göra ytterligare frågor, och hon tyckte, alt det var bäst att vänta och liksom känna sig för. Men hon tänkte oupphörligt på det, och detta hade gjort henne, som vanligen hade jemnt lynne, tankfull och distraite, så att Lucy observerade det. — Är det något, som rör Laura? gade Lucy, med anledning af Janes sista anmärkning. — Nej. visst icke. — Tror da icke, att Laura är lycklig, Jane? Hon förefaller mig ibland så besynnerligt orolig, så vresig.