Göteborgsposten – 5 december 1864, sida 3

Under debatten inom Österrikes deputerade kammare d. 2 d:s angående adressen till kejsaren angreps den nye utrikesministern grefve Mensdorffs utländska politik. De kritiserande voro ordf. Giskra och deputeranden Schindler. Mensdorst genmälte, att Österrike undgått ett stort krig, som nästan syntes oundvikligt, och att fälttåget slutats till Tysklands förmån Gsterrike, sade han vidare, hade gjort till sin uppgift, att med allvar föra den tyska frågan till sin lösning på ett sätt, som tillfyllestgjorde rättigheterna och, så vidt möjligt vore, vidmakthöll den för Tyskland och freden så nödvändiga förbindelsen med Preussen. Lugn och försonlighet, men äfven tasthet, är kabinettets program. Man kan aldrig begära, att Osterrike skall taga initiativet till ett närmande till Italien, hvilket betecknat Österrikes ställning som en inkräktning. Osterrike skall bevara freden, men lika bestämdt motträda sina fiender, och räknar i så fall både på riksrådet och nationen. På gjord interpellation om hvad Österrikes afsigt i frågan om hertigdömena månde vara, svarade grefve Mensdorff, att de pågående underhandlingarne ej tillät honom aigifva några närmare upplysningar. Österrike har emellertid icke, tillade han, deltagit i kriget mot Danmark af endast liebhaberi. Krigsministern förklarade, att Österrike gerna vill afväpna, men andra stater måste dermed göra början. D. 7 d:s skola Preussens från hertigdömena hemvända trupper intåga i Berlin. — Ett nytt bevis på att det var föga allvarligt menadt med det plötsliga halt de gjorde. Vid sidan af grefve Mensdorffs yttrande härofvan förtjenar till en del ställas general Lamarmoras förklaring inom Italiens senat gentemot Ricotti, neml. att Venetien för Österrike endast är en fråga för den tyska egenkärleken; ty påståendet, att Venetien är oumbärligt för Österrikes existens, låter sig icke bevisas. Den omständigheten att italienarnes flesta drabbningar mot främlingar levererats i Po-dalen är ett skäl mera för hufvudstadens förflyttning. Men hvad Ricottis sarhåga angår, att Frankrike skulle åter trakta etter ett stycke italiensk jord, är en sådan fruktan grundlös, emedan en sådan tendens är fjerran från kejsar Napoleons planer och skulle strida mot hela Europas intresse. — Senaten helsade denna förklaring med det lifligaste bitall. Medlemmarne af deputerade kammarens majoritet hafva vid en särskild sammankomst beslutat, att enstämmigt samverka till möjligast hastiga genomförande af lagförslagen om konungarikets juridiska sammansmältning. Det myckna talandet och interpellerandet skall dymedelst upphöra. Opinione säger, att ledarne af den upproriska rörelsen i Friaul lyckats rädda sig. Venedigs officiela tidning tillgännager att ståndrätten upphäfts, tillfölje at insurgentbandens sprängande i Friaul. Från Rom klagas öfver, att brödlösheten, förbrytelserna och isynnerhet rånen på gatorna betänkligt tilltaga. I Frankrike har en för de studerande vigtig reform genomförts. Ett dekret befaller neml. att hädanefter det s. k. programmet för baccalaureatexamen skall borttagas. Från asiatiska gränsen meddelar en rysk tidning några närmare detaljer ang. Tchemkents intagande. Khokanerna, som ej kunde glömma förlusten af Turkestan och Aulietta, hade samlat en ansenlig styrka i afsigt att gripa till offensiven mot ryssarne. Flera träffningar i trakten af Ak-Bulak utföllo dock olyckligt för dem, och de beslöto nu att göra TIchemkent till operationsbasis. Kirgisstammarne klagade öfver röfverier af Tchemkents besättning, hvarföre ryssarne begagnade sig af ett tillfälle, då garnisonen i Tchemkent minskats till 10,000 man, och belägrade platsen. Besättningen gjorde ett utfall, men blef slagen, och det så hårdt att ryssarne trängde in i fästningen och efter en timma hade eröfrat både staden och fästet. 10,000 man af Khokanernas bästa trupper föllo i deras händer. Ryssarne fingo — 6 döda och 41 sårade. Från Amerika har den bekante dvergen general Tom Thumb med gemål, svägerska och dotter anländt till London, der familjen för ögonblicket gör furore. Generalen har denna gång icke kommit, för att visa sig för penningar, utan vill blott med sin lillepyttsfamilj göra en förlustelseresa genom Europa. Tom Thumb, eller mr Stratton, är 31 tum hög, hans 21-åriga maka är 2 tum mindre, deras 11 månader gamla och 9 skålp. vägande lilla dotter är det aldra sötaste miniatyrexemplar at en frisk barndom. moon AHA Ä— IIandels-underrättelser. GÖTEBORG d. 3 Dec, Under slutet af veckan har vinden stått sydlig och väderleken varit högst miserabel, i det regn nästan dagligen fallit. I dag ha vi upnaohandgLvaaar man himlan är lika mulen gom förnt.