10 å 15. En kyrka blef förvandlad till en hög ruiner. Senare Post. Österrikes och Preussens gemensamma uppträdande har verkat. Från Hamburg skrifves neml. redan d. 1 d:s, att en hannoveransk bataljon dagen törut marscherade genom Itzehoe på väg från Ditmarsken till det sydliga Holstein. Sachsens officiela blad, Dresdener Journal, försäkrar, under d. 1 d:s, att Sachsen besvarat Preussens anmodan om hertigdömenas utrymmande med att hänvisa till det sachsiska förslaget på förbundsdagen och förklarat, att Sachsen naturligtvis skall ögonblickligen efterkomma hvarje beslut af förbundsdagens majoritet, men icke handla egenmäktigt. Deremot vill Bismarcks organ Nordl. allg. Zeit. för samma dag veta, att sachsiska regeringen ännu icke besvarat Preussens uppmaning om truppernas hemkallande. Innan — säger bladet — Preussen vill skrida till att sjelf genomdrifva sina rättigheter, har det ansett sig förpligtigadt, att göra det möjligt för Förbundet, att genom ett hastigt fattadt beslut förmå sachsiska regeringen, att uppgifva sin oberättigade invändning mot uppfyllandet af förbundsfördragets bud. Den preussiska regeringen, som måste anse uteblifvandet af ett svar i öfver 24 timmar som ett afslag, har å det i dag hafda förbundssammanträdet sett sig nödsakadt att besvära sig öfver den sachsiska regeringen. Eftersom österrikiska regeringen delar Preussens uppfattning, att exekutionen är slutad och att förbundstrupperna böra hemkallas, har det varit omöjligt, att framkalla detta resultat i form af ett gemensamt österrikiskt-preussiskt förslag å Förbundsdagen. Det är derföre stor sannolikhet för, att förbundsbeslut hastigt skola sattas, hvilka äro, till Preussens uppriktiga tillfredsställelse, egnade, att förebygga hvarje vidare konflikt. Det berättas, att man i Sachsen inkallar till tjenstgöring de hemförlofvade soldaterna (?). Från franska hoflägret i Compiögne föreligga ganska pikanta och intresserande berättelser. Då inga stora jagter ega rum, se de till det kejserliga jagtslottet besallda kejsaren först om aftonen vid taffeln. Fastän i allmänhet ingen etikett råder, måste herrarne likväl infinna sig i uniform eller hofdrägt med kortbyxor och damerna i stor toilett. Sedan taffeln slutats underhåller man sig med sällskapsspel, ibland dansar man eller ock spelas af den ena eller andra parisertruppen. Detta varar tills inemot midnatt, då alla draga sig tillbaka till sina rum. Från den stunden äro de kejserliga gästerna alldeles fria tills nästa afton, kunna bära långa eller korta byxor, jackor eller öfverrockar, promenera till häst eller fots, kortl. tillbringa sin tid som de behaga. De få frukosten serverad på sina rum. Kejsaren sjelf arbetar mycket och gör hvarje morgon en promenad. Kejsarinnan håller sig mycket på sina rum, fastän hon, då vädret tillåter, äfven gör morgonpromenader, Flera begifva sig hvarenda dag till Paris, bland dem hr de Rothschild, som, oaktadt han är bland gästerna i Compiegne, hvarje dag under börstimman tager emot i sitt kabinett vid Rue Lafitte, alldeles som han brukar göra, då han dinerar och sofver i Paris i st. f. i Compiegne. Kejsaren, som väl känner den berömde financierens vanor, begagnar detta tillfälle att låta sig berättas om nyheterna på pariserbörsen. Hofvets vistande i Compiegne blir till den 9 dec., hvarefter det beger sig till S:t Cloud. Om aftnarne uppföras, som nämndt, ibland charader eller dramatiska stycken. En af dessa charader blef af Emile Augier författad enkom för den kejserlige prinsen, som fick studera in rollen för kejsaren sjelf. Vid representationen hände prinsen en liten malheur. Han kom nemligen af sig för en stund, men ursäktade sig med orden: det är sufflörens fel, och redde sig derefter temligen väl ur affären. Komedierna Seconde monde af Edouard Pailleron och Le point de mire af Labiche och Delcour uppföras nu i Compiegne, innan de gifvits för publiken i Odeon och Gymnase. Inom dametoiletten i Paris fira de rödhåriga nu en glänsande triumf. Sedan några vecker är neml. inom de högre kretsarne rödt der mycket på modet. En bekant halfeller trefjerdedels dygd i Paris hade låtit färga sitt mörkbruna hår rödt och med denna oväntade rodnad skördat sådant bifall, att en grefvinna D. bevekande bedt henne säga sig färgämnet. Denna anhållan beviljades. Grefvinnans kammarfru vände tillbaka till sin herrskarinna med en låda kemiska preparater, och några dagar derefter visade sig denna på italienska operan med praktfullt rödt hår. Sedan dess finner man inom de aristokratiska familjerna allt flera rödhåriga. Meyerbeers Afrikanskan? skall gifvas fram mot slutet af februari. Dekorationsmålarne äro i full verksamhet, och mise en sceneen skall bli praktfull. Det säges att i ÅAfrikan