Göteborgsposten – 1 december 1864, sida 1

I fall staden eller byn, såsom de flesta indiska städer och byar göra, är belägen vid en flod, förökas fasan af stormen genom ett vida farligare ehuru mindre nervskakande ondt: vattnet. Cyklonen kommer alltid då floden efter regntiden är full. Hooghly t. ex var öfverfull vid sista katastrofen och vattnet, gult af smuts, rusade framåt med en hastighet af öfver en svensk mil i timman och med en volym af milliarder kannor i minuten. Då vinden på sin väg till Kalkutta hann fram till byn Serampore, började floden att skumma, att stiga, att gå i böljor, tilla den om en timma med ofantliga böljor slog öfver stranden, som eljest vanligen ligger tio fot öfver dess yta. Ingenting kan motstå den dubbla fienden: vinden rycker upp allt som är högre än grässtrå; vattnet slår med en kraft lika med ett i full gång varande lokomotivs på strandbanken, och på en timma är denna — med den derpå löpande vägen, på hvilken man i åratal arbetat tills den blitvit en enda solid massa af tegel och lera — sopad i väg mot sjön, dit floden ursinnigt rusar. De stora cedrarne som omgifva Friend of Indialohelm. åttio fot höga och sjutio år gamla, hvirflas omkring och ryckas upp, så att hvarje fiber i deras stammar blir vriden. De inföddes hus äro naturligtvis alla kullstörtade och bortblåste. I det ögonblick om hvilket vi tala blefvo på en half timma elfva tusen personer utan hem. Deras hus och tak med tillhörande bjelkar, sparrar, fönsterluckor och dörrar blåste omkring likt halmstrån, medan denna eviga vind, hvilken förefaller nästan som en personlig fiende, fortfor att blåsa, liksom hade förstörelsen af en stad varit blott en tilldragelse hvilken vore för obetydlig att dröja för. Få minuter senare hade stormen hunnit från Serampore till Kalkutta, öfver två svenska mil längre ned, och nu upphörde förlusterna att bli individuela. Den stora staden sjelf består, då man kommer från norr, såsom vinden gjorde, af omkring 150,000 hyddor, fullkomligt blottställda för vinden, då den närmaste höjning på marken är 12 sv. mil aflägsen. Mot sydvest är staden bekransad at europeernas med gröna fönster och kolonnader försedda hus. Bort fördes såväl de inföddas hyddor som europ6ernas verandor, och delar af taket på katedralkyrkan, vägande hundratals centner, flögo långa stycken, likt kondorer med vingarne utsträckta, öfver fältet. I floden lågo skeppen i fem rader utanför hvarandra på en sträcka af en tredjedels svensk mil; hvarje mellanrum var uppfyldt af inföddas farkoster, tills man ej mera kunde se vattnet: och ned på hela denna samling kom orkanen uppifrån och Hoogley nedifrån, den senare med ett haf af gult vatten, en sjettedels mil bred, femtio fot djup, snabb som en god häst och med sin ofantliga kraft ännn mera samlad genom en ofvanför hamnen belägen sandbank, hvilken verkade likt en fördämning i en enorm qvarndam. Hela massan fartyg kom i drift, de inföddas båtar krossades likt valnötsskal och deras besättningar dogo i hundratal likt vattenråttor; skogen af master och tågverk gaf efter liksom skogen i land, och med hvarje ny svallvåg i strömmen kastades någon stor ångare på land. Man må föreställa sig en tvåtusentonsångare, lastad för afgång, kastas hundra fot upp på land, och man kan göra sig någon id om den kraft, hvarmed stormen och vattnet verkade på skeppen i hamnen. Man skall dock ej förstå scenen rätt om det ej tillägges att vinden under tiden så förvirrar en att man ej ens skulle egna uppmärksamhet åt att se en ångbåt sålunda behandlad likt en gosses skepp af bark. Men icke ens detta utgjorde det märkvärdigaste exemplet på vindens styrka. Det synes otroligt, men i