Göteborgsposten – 30 november 1864, sida 2

Från Utlandet. Inom Frankrike fortfar tvisten mellan de clerikala och liberala, eller rättare icke-klericala. Regeringen har befallt hela sin ofantiga kohort af tidningsorganer, att ej vidare liskutera den italienska frågan, för att ej onöligtvis uppröra sinnena, men samtidigt gifvit lem ordre att enstämmigt förklara, det påfliga egeringen förhåller sig afvaktande. Det är i Frankrike derföre hufvudsakligen de klerikala örganerna som bete sig med ytterlig häftigret. Men äfven de påfliga organernas språk Rom är så våldsamt, att franske gesandten ill sin regering inrapporterat derom. Bredvid pressen är det i Frankrike biskoparne som utfara mot konventionen och naturligtvis dermed medelbarligen äfven mot sjelfva regeringen. Lille har en process inledts mellan redaktörerna för ett klerikalt blad och dem för ett iberalt. Under allt detta är det anteckningsvärdt, att den stora allmänheten förhåller sig Frankrike lugn, men i allt större mått ansluter sig till den antiklerikala sidan, hvilken här blir densamma som Italiens. Men Italiens statsmän, särskilt Pepoli, ha, med kejsar Napoleons vetskap, högt uttalat att konventionen är en lansbrytning mot den reaktionära koalitionen, och här spårar man den stora idströmmen, som Napoleon uppfångat med sin statsmannablick och nu är i färd med att leda i en riktning, der han kan göra sig säker räkning på sitt folks enstämmiga och mäktiga stöd, på samma gång han dermed vill krossa ej allenast ett farligt parti inom hans eget land, utan äfven vinna en stor och glänsande triumf för Europas frihet och civilisation. Huru långt hans säkerligen genialiska planeri detta hänseende gå, är det ej möjligt för någon annan att säga; men man finner tydligen af reaktionens hållning, att den hyser sina dubier och gerna vill upprätta en bajonetternas falang mot det liberala Europa, hvilket bereder sig till ny kamp. Om vi än icke tro, att det ligger någonting vidare på djupet af en rysk tidnings yttrande i vårt gårdagstelegram, neml. att Ryssland bör öppet anderstödja Osterrike i venetianska frågan och afböja utförandet af fransk-italienska konventionen, för att skydda freden, är det dock ett talande intyg för den stämning, som råder i det reaktionära lägret. En tidning i Moskwa yttrar äfven föl