Göteborgsposten – 30 november 1864, sida 2

mit tillbaka till England, för att slå sig till ro vid Gloucester Terrace. Hon bodde dock icke i sitt förra hus, ty det var upptaget, utan i ett, som låg ett litet stycke derifrån. Jane talade om Clarice. Mrs West blef bestört, blef verkligen häpen, då hon fick höra, att Jane ej fått några, underrättelser om henne. — Det är likt en roman, ropade hon. Om ni ej sagt mig det sjelf, lady Jane, skulle jag knappt ha trott det. Det tyckes ej vara möjligt, att något fruntimmer kan försvinna nu för tiden. Man läser annonser i Times om herrar, som försvunnit, och stundom äfven om damer, men jag tror — jag har åtminstone alltid antagit det — att fruntimmerna alltid finnas omsider. Jag och mr West ha ofta talat om den saken — han såg er, lady Jane, som ni kanske minnes, den dagen ni kom och sökte mig, då jag var i Ramsgate, och vi trodde — vi förmodade — men kanske ni ej vill, att jag skall säga er hvad vi tänkte. — Jo, det vill jag visst, svarade Jane ifrigt. ehuru hon ej hade någon aning om hvad mrs West tvekade att säga. Det minsta ord, den minsta förmodan eller gissning rörande min syster intresserar mig. — Nåväl — den slutsats vi kommo till var, att miss Beauchamps giftermål måste ha varit en mesalliance — att hon gift sig i öfverensstämmelse med sin dåvarande ställning, och att hon icke gerna ville tillstå det för sin familj, synnerligen som denna sedan stigit i rang. Jag hoppas ni förlater, att jag talar så öppet, lady Jane.