Göteborgsposten – 29 november 1864, sida 2

Mr Carlton svarade icke. Han gick in i huset, s. att gossen ieke kunde se honom och nu började han er serio af besynnerliga manövrer. Han gick upp i öfra vå ningen och såg sig omkring, tittande än i en koffert och än i annan, än i byrälådorna och än i skänken. Ett skri gäckade hans bemödanden, ty det var låst med dubbellås och han satte det tillbaka i den koffert, hvarur han tagi det, ty han lyckades ej bryta upp det med sin pennknif och han hade intet annat verktyg att bryta upp det med Hvad sökte han efter? Han satte sedan allt tillbaka så som han funnit de och gick åter ned i köket, drog ut en byrålåda och såg igenom dess innehåll. Han fattade ifrigt ett gammalt ku vert? det innehöll blott ett recept, men det visste han icke Han höll på att vika upp det, då han märkte att han icke var allena. Mrs Smith stod i dörren och såg på honom med vidt uppspärrade ögon. IIad i all verlden har för henne hit igen så snart? var mr Carltons första tanke. Han lade hastigt kuvertet ifrån sig, sansade sig och fortfor att söka i lådan lugnt och obesväradt. — Jag söker efter något gammalt linne, sade han, det han vände sig mot henne. — Gammalt linne! upprepade mrs Smith, som icke tycktes särdeles belåten med hans ogenerade sätt att gå till väga. Jag har intet gammalt linne i de lådorna. Jag tycke1 ni kunde väntat, tills jag kom tillbaka, sir. — Ni lät så länge vänta på er, svarade mr Carlton Jag har icke tid att dröja,