Göteborgsposten – 29 november 1864, sida 2

— Jag känner henne obetydligt, mylady. Jag har talat med henne ett par gånger, då jag gått förbi huset, der hon bor. Hon talade om sin lille gosse; hon har skickat efter mr Carlton åt honom. — Är det hennes eget barn? frågade ldy Jane plötsligt. Hon sade mig att det var det, men jag tviflar nästan derpå, bland annat derför, att hon tycks vara för gammal att ha ett så litet barn. — Jag tviflar också derpå, mylady, utropade Judith, men jag vet ingenting bestämdt. — Gossen är synnerligen lik nå — någon, som jag känner — — Mylady, det har aldrig funnits så stor likhet mellan tvenne personer, inföll Judith ifrigt. Jag observerade det första ögonblick jag såg henne. — Du! sade lady Jane, observerade du det? Hur lärde du känna henne? När såg du henne? Jag menar min syster. Judith förstummades af häpnad. — Jag ber om ursägt, mylady, sade hon omsider, jag missförstod er. — Jag hade en syster till, om hvilken du icke hört talas. Den lille gossens ögon äro så fullkomligt lika hennes, att de föresväfva mig beständigt. Hvad för likhet talade du om? (Forts.)