Göteborgsposten – 29 november 1864, sida 2

— Då vet jag inte hvad ni kallar att komma snart, svarade mrs Smith. Jag sprang hela vägen både dit och derifrån. Mr Carlton tog salvan ifrån henne, begirde ånyo något gammalt linne och började ansa om knäet. Han betraktade då och då barnets ansigte uppmäkksamt, men kunde ej upptäcka den likhet, hvarom hans hustru talat. Han försonade sig fullkomligt med mrs Smith, innan han gick, och bad henne skämtsamt, att alltid ha linne till hands åt honom, så att han ej behöfde söka i hennes gömmor. Det var emellertid icke fullkomligt sannt, att mrs Smith sprungit hela vägen tillbaka. Hon hade tillochmed gått ett litet stycke omväg. Hon sprang till apoteket och fick genast salvan samt ämnade springa tillbaka. Men medelålders fruntimmer — jag nyttjar den höfligaste termen — ha ej lätt att springa upjför backar, hur sakta de än slutta, och mrs Smith saktade farten. Straxt innan hon kom till Blister Lane, upphann hon Judith, lady Janes kammarjungfru, och följde med henne ett stycke förbi bivägen, emedan Judith hade brådtom och icke kunde stanna och prata. Mrs Smith påminde henne om hennes löfte att komma och dricka tå hos henne, men Judith sade, att hon ej fick tillfälle dertill de tvenne nästföljande dagarne, emedan hon var sysselsatt med att göra myladys höstklädningar i ordning. — Det är ännu icke höstväder. anmärkte mrs Smith. Det är så varmt som om sommaren.