Göteborgsposten – 28 november 1864, sida 2

Detta utbrott höll på att skrämma Laura. Mr Carl tons lynne var lika lugnt som hans ansigte, och hon hade aldrig sett honom sådan förr. Kanske undrade han på sig sjelf. Men han hade kommit hem i en upprörd sinnes. stämning, och det oberättigude angreppet var derför me än han kunde tåla. — Om du vill, att jag skall förstå dig, Laura, så att jag kan svara dig, måste du förklara hvad du menar, sade han, återtagande sin lugna och jemna röst. Lady Lauras tippar skälfde, och hon lutade sig öfver bordet hviskande så lågt, som det ledsamma ämnet kräfde: — I Tuppers hus på ithe Rise bor eu qvinna och ett barn. Harnet är ditt. Mr Carltons ansigte undergick en ovanlig förändring, kanske i fö.jd af förvåning öfver anklagelsen, kanske i följd af harm. Det blef blåblekt, och hans hvita läppar skiljdes at. Laura märkte allt detta. — Du känner dig träffad aller hur? utropade hon ytterst föraktfullt. Jag visste att ditt samvete skulle anklaga dig. Hvad har jag gjort, frågar jag, efter den oförskämda qvinnan skulle efterskickas, för att skymfa mig? Kuude du icke ha låtit henne bli der hon var: Behöfde du ha henne hit och paradera med henne der jag är? Mr Carlton torkade svetten ar sin panna och sansade sig. Han såg full af häpnad på sin hustru —Misstänka den qvinna för — du är en toka, Laura, om du icke är galen. Ursäkta mig, men du måste vara ettdera. Jag har aldrig känt den qvinnan det ringaste, förrän i dag, då jag kom, på hennes begäran, att se om