Göteborgsposten – 28 november 1864, sida 2

barnet. Hon ser ju ut att vara gammal nog att kunne vara min mor! Hvad tänker du på? Lady Laura tänkte på många saker, och de vorc långtifrån angenäma. Men det låg så mycket allvar och uppriktighet i hvad hennes man sade, att hon, trots sin förbittring, kände sig litet häpen derötver. Härnäst får jag icke besöka en patient, när jag efterskickas, fortfor han skarpt. Du talar om skam, Laura men jag tror icke, att det är jag, som bör skämmas. Dessa orimliga fantasier äro en skam för dig och icke för mig. Jag känner icke till qvinnan och hennes barn. Jagförsäkrar dig högtidligt, att jag icke visste att nagon bodde i Tuppers hus, eller att de der menniskorna existerade förrän i går qväll. — Hvem bad dig gå till dem? frågade Laura, utan att bennes utseende eller hennes röst röjde, att hon blidkats det ringaste. — Sköterskan Pepperfly. Jag mötte gumman här vid porten i går afton, när jag kom hem efter middagen. Hon sade, att en menniska med ett sjukt barn flyttat in i Tuppers hus och bad mig, att jag vid tillfälle skulle gå dit. Om du vill göra dig besväret att gå dit och fråga efter, skall du finna riktigheten af min uppgift; gossen har en hvit svulst på knået. — Jag har varit der, sade hon med buttert lugn. Mr Carlton spratt till af harm och sade: — Nåväl, :mylady, om ni anser lämpligt att smyga efter mig bland mina patienter, så gör det. Jag inser icke hur jag kan hindra er derifrån. Men om ni icke får höra