Göteborgsposten – 28 november 1864, sida 1

frestad att återvända dit. Ilon kunde icke ha kommit vid ett tillfälle mera egnadt att stegra hennes svartsjuka; hvad hon sag förvandlade hennes misstanka till visshet. Hon var nästan oförmögen att beherrska sin sinnesrörelse, att dölja den kamp, som sönderslet hennes hjerta och förbittrade hennes lynne, då hon satte sig vid middagsbordetDet var ej synnerligen ovanligt, att hon satt der ensam, ty de sjukbesök, som mr G arlton måste aflägga, gjorde, att han ej alltid kunde passa på middagstimman. Domestikerna, som passade upp, sågo, att deras fru var vid mycket dåligt lynne, men det angick dem naturligtvis icke. Kanske trodde de, att deras husbondes frånvaro var orsaken dertill. Denne herre var just då på väg hem, efter att ha aflagt sitt andra besök hos mrs Knoggs. Härmed vill jag ej ha sagt, att något sådant besök var onskadt eller väntadt; mrs Pepperfly spärrade upp ögonen af förvåning, när hon fick se henom. IIan sade, att han velat titta in då han gick förbi, för att höra efter om allt var som det skulle, och sköterskan tyckte, att han vur särdeles beskedlig och uppmärksam. Han dröjde ett ögonblick och vinkade henne ut ur rummet, gjorde ett par frågor såsom doktor rörande mrs Knoggs tillstånd och förde derefter samtalet helt naturligt på den sjuke gossen i mr Tuppers hus. — Der är väl ingen brist på penningar, sade han liksom händelsevis. Gossen bör ha så god föda som möjligt. — Och det får han också, svarade mrs Pepperfly.