Göteborgsposten – 26 november 1864, sida 2

in, uppehålla sig i Frankrike under en tid at å 4 månader, för att taga kännedom om inendenturväsendet derstädes. Från Utlandet. Ryssland samlar 60,000 man trupper längs )sterrikes nordöstra gränser och i Bessarabin. Denna händelse kan endast förklaras derf, att ryska regeringen förutser eventualiteer, hvilka ingitva den tanken på att utveckla m vigtig militärstyrka på sina europeiska sränser. Af hvilken natur kunna dessa evenualiteter vara? En österrikisk tidning säger: Drifves Ryssland dertill af rörelser, hvilkas iterverkan på dess egna provinser det vill föeckomma, eller gör man i Petersburg förberelelser, för att rycka mot söder, besätta Donaufurstendömena och fiska i grumligt vatten? Österrike skulle lika litet som det vestra Eurpa kunna utan misstro åse så betydliga ryska trupprörelser och den nyhet, som i dag når oss, är väl af natur att väcka sensation. Under det man här hos oss är hugad att tolka dessa trupprörelser i en mot vårt land fientlig anda, skall man på andra sidan Mincio och Rhen anse Österrike vara förpost för den koalition, hvilken hotar den liberala rörelsen i Frankrike och Italien. Hvad man än må säga i Turin och Paris om en helig allians, kunna vi likväl icke tro på denna solidaritet mellan Österrike, Preussen och Ryssland, derföre att vi icke se, hvilket preussiskt eller ryskt intresse, som skulle lida af de italienska passionernas tillfredsställande på Österrikes bekostnad. På den punkt der sakerna nu stå, skulle Österrikes fullständiga försvagande vara en vinst för Preussen och Ryssland. Ifarans stund skulle vi från detta håll hvarken erhålla skydd för våra gränser, eller hjelp på stridsfältet. Ryska trupprörelser i närheten af våra gränser äro icke för Österrike något skäl att känna sig lugnadt. På Österrike äro äfven tillämpliga i viss mening de ord, som general Lamarmora nyligen uttalat inom italienska parlamentet: Vi böra alltid sträfva framåt, ty bakom oss gapar afgrunden! Upproret i Venetien är i stigande. Insurgenterna ha sprängt jornvägsbron öfver Brenta och dermed afbrutit banan från Verona till Medina, hvarigenom de österrikiska trupprörelserna försvåras. De ha ätven försökt att spränga Sagliamentobron, men blefvo tillbakaslagna af österrikarne. I Milano och Parma skola meetings hållas om understöd åt insurgenterna. Om sammandrabbningen mellan italienska trupperna och de upproriska skrifves närmare från Venedig: Det var sedan några dagar bekant, att garibaldisten Bezzi och andra afgått från Milano för att åter samlas i Brescia och med en frikår inbryta i Tyrolen, för hvilken vapen, ammunition och förråder höllos i beredskap. Redan d. 13 d:s förföljdes en sådan skara af bersaglieri och sardinska dragoner i Valtrompia. D. 16 på morgonen uppnåddes slutligen bandet, som redan vuxit till 400 man, mellan Colei och Bagolino af de sardinska strupperna och splittrades. Ungefär 50 togos till fånga. Måuini är i Italien och har flera dagar suppehållit sig i trakten af Genua. Hans bessök gäller organiserandet af en faktisk upprorsrörelse och uppställandet af en koncentreTrad operationsplan. De österrikiska myndigheterna förfara med den största stränghet, och franska pressen uttalar redan allvarliga och varnande ord till Österrike, uppmanande det att handla försonligt för att icke bringa folket till törtviflan och drifva det i rörelsepartiets armar. Italtens deputerade kammare har med 157 röster mot 77 antagit det at finansministern Sella framlagda finansförslaget, hvarigenom regeringen med fog kan säga sig disponera öfver en ofantligt stor majoritet inom parlamentet. I Frankrike börjar man åter tala om de mordgerningar, som i början at detta år föröfvades i slottet Baillar, och för hvilka Latour ljutit döden och Audouy erhållit lifstidsfängelse. Några dagar efter det deras dom fallit, hade nemligen den senare låtit hemta till sig en koffert, hvars innehåll man undersökte, då man deri fann en medalj, som var fästad vid ett med blod genomdränkt band. En i Foix sedan någon kort tid tillbaka boende ung soldat, bördig från Labastide de Besples, som efter hvad bekant är ligger i närheten af slottet Baillard, hörde talas om upptäckten af medaljen och förklarade genast, att han sett den i händerna på en af de mördade pigorna. Generaladvokaten fick höra talas om denna förklaring och lät kalla till sig den unge soldaten. Denne berättade nu, att hans mor, som bebor Labastide, varit sjuk en dag. Pelagie Bicheyre, den olyckliga köksan hos hr Bugad de Lassalle, hade kommit till dem och erbju— dit hans mor sin hjelp. En del af kuren var,