Ä — 2—— — — bli nödsakad att alltför mycket anstränga sig. I de 2:ne senast gifna operorna Lucie och Fra Diavolo har man äfven förmärkt att åtskilliga icke oväsentliga uteslutningar i hans parti måst företagas, hvilket kan vara bäde naturligt och ursäktligt, men obestridligen stör totalintrycket af det gilua stycket. Hr Vincent kommer derföre, som det heter, i gresvens tid, och vore det högligen önskligt, om man i honom finge göra en lika angenäm bekantskap som hr Fischer-Achten. Hr Vincent lärer medföra sin fru, hvilken, efter hvad man påstår, skall ega en sopran af ovanligt omfång. Hon lärer dock icke vara engagerad vid sähskapet. Hvad mannen åter beträffar, så lärer han redan i morgon komma att debutera som Max i Friskytten, till hvilken opera dekorationsmålaren hr Thiemer förfärdigat nya himlar och en ny jordr:, för att icke tala om alla dessa Erscheinungen i vargklyftan, om hvilka vår filosofi icke kan drömma! Onskligt vore dock, om de bletvo något mindre sprakande och eldtängda än under den glade Ostens tid. Till -Profeten berättas direktören äfven förbereda verkliga underverk; man talar om en elektrisk sol, om en skridskobalett, hvartill G. S. K. icke skulle kunna uppvisa maken, om en komplett ruin och förstörelse i sista aktens sista scen, om ... ja, mån säger så mycket, att det vore väl om endast hältten vore sannt. Eljest torde kanske hela den hittills förvärfvade profiten komma att gå all verldens väg med Profeten. Göteborgs Konstförening har till sin utlottning för året, hvilken, som bekant, föregår dagen före Julafton, inköpt inalles 16 st. taflor och torde antalet möjligen ännu komma att ökas. Bland dessa äro prof. Stäcks Vattenfall, Nordgrens stora landskap, Arbos Halt i skogen och fru Möllers, tödd Holmlund, Meditation verkliga konstverk, hvilka med heder kunna försvara sin plats hvar som helst. Alven de öfriga taflorna äro hvar för sig intressanta. Man betrakte t. ex. frih. Schwerins Landskap med kor, en tafla med flera vackra partier, och m:ll Agnes Börjesons Fruntimmer vid toiletten hvilket temligen alldagliga ämne är behandladt med mycken poesi och naturfriskhet i uppfattningen. Det förundrar oss endast att se ett fruntimmer, måladt af fruntimmer, med så dastanta händer, för att nu icke tala om den paille-gula balhandsken, hvilken förefaller oss vara allraminst n:o 831, Pinet, Vinterträdgården tortfar att vara talrikt besökt, och den trefliga lokalen och goda musiken göra den väl förtjent af publikens uppmuntran. Det har varit glädjande att se det ett icke obetydligt antal damer med sin närvaro hedrat lokalen, ja, nästan utgjort den öfvervägande delen af publiken. Skälet härtill ha vi hört glunkas om skulle vara det att föroudet mot cigarrökning afskräckt mången fanatisk dyrkare af tobaksplantan från att beöka lokalen. Detta förhållande torde emellerid kunna hjelpas derigenom att 2:ne aftnar i veckan cigarrökning vore tillåten, t. ex. Tislags och Fredagsaftnar, då tillfölje af repreentationerna å teatern, damer torde vara minst tt påräkna som gäster. Åtven de förfriskninar som serveras äro förtjenta af en mention onorable, men det torde för mången bli nog nformigt i längden att sitta och pimpla i sig h6, öl, sodavatten o. d. och säkerligen längta ke så få efter ett ärligt glas punsch. Om man en vacker solskensdag — och ådana äro nu för tiden tunnsådda — tager in lilla promenad i Masthuggsallåen för att tärka aptiten till middagen, och förutsatt att ian icke är en af kärleksgriller anfäktad dams son eller har hjernan uppfylld af näingsomsorger, planen till en ny roman eller tt skaldestycke som skall förbluffa en verld, d: