— Lewis! Skall du bli derute hela qvällen. Kom straxt in och sluta din qvällsvard! Det var mrs Smiths röst, som afbröt honom och kallade honom in. Laura Carlton spratt till, som om hon träffats af en kula och gick bort mot staden. VII. Mr och lady Laura Carlton homma. Tady Laura Carlton stod i sitt förmak klädd för middagen. Hon hade skyndat hem, efter att ha sett sin man och talat med barnet vid Tuppers hus, såsom anfördes i föregående kapitel, och gått ner i matsalen, sedan hon gjort någon liten förändring i sin drägt. Under de få minuter, detta sednare upptog, tyckte hennes kammarjungfru, att hon var vresig, men det var ingenting ovanligt. När hon kom in i förmaket, ringde hon häftigt. — Hvar är mr Carlton? — Icke hemma, mylady. — Servera middagen. Lady Laura Carlton kokade af harm. Hon tyckte, att det lilla barnen i Tuppers hus var likt — ja, utomordentligt likt hennes man, och hon drog slutsatser deraf, som voro mera naturliga än angenäma. (Forts.)