lIvarjehanda. En dam som förfalskare. Från Köpenhamn erattas följande: I förra veckan infann sig i Privatdanken en ung, elegant klädd dam och presenterade ill diskontering en vexel som var utställd af en bekant förmögen man. Underskriften var fullkomligt lik dennes namnteckning, men det sanus en sak som ckte misstanke om att vexeln var falsk, nemligen ut trassenten utsatt sin adress på densamma, hvilket han aldrig eljest brukade göra. Den öfverläggning som framkallades häraf tog någon tid, och da man iterkom till det rum, hvarest damen som presenterat vexeln blifvit qvarlemnad, var hon försvunnen. HärM bestyrktes misstankarne emot henne, och då man förhörde sig hos den man, al hvilken vexeln skulle ba blifvit utställd, visade det sig att misstankarne voro grundade. Saken anmäldes derföre i polisen, men nu visade sig den svårigheten, att den banktjensteman, som tagit emot vexeln, icke lagt så noga märke till damen att han nöjaktigt kunde uppgifva hennes signalement. Här kom emellertid händelsen ttil hjelp. En mäklare hade mött damen, då hon lemnade banken, och som han kände henne kunde han icke blott säga huru hon såg ut utan äfven hvem hon var. Polisen fann henne snart, men hon nekade att känna till det ringaste om vexeln, som visades för henne. Mäklaren vidhöll emellertid på det bestämdast citt påstående att hun var densamma, som han på angifven tid sett komma ut från banken, och den unga damen blef derföre häktad. Hennes förhållanden undersöktes nu och derigenom bestyrktes misstankarne ännu mera mot henne. Då hon derefter togs i förhör, aflade hon fullständig bekännelse om att ha skrifvit den falska vexeln och sökt få den diskonterad, först hos en bankir och sedan i privatbanken. Vid samma tillfälle uppdagades äfven att hon begått flere andra, ehuru mindre betydliga försalskningar ec. Den unga qvinnan är både sjelf af god familj och har varit gilt med en man af bättre klass. Ilon är från Seland och har tidigare varit invecklad i en kriminalsak angående några arfsdokumenter, i hvilken hon blef dömd af underråtten, men frikänd af Höiesteret. Hon synes ha blifvit drifven till sina förbrytelser af behof. En listig bondflicka. En bondflicka i Frankrike hade till fots begifvit sig till en af städerna 1 provinsen från sin omkring en mil aflägsna bostad. Hon fördröjde sig i staden tills mörkret redan inbrutit och tyckte nu att det var temligen ledsamt att gående återvända den långa vågen. Hon gick fördenskull till en läkare och uppgaf att hon blilvit skickad för att hemta honom till en qvinna, hvars ysselsättning för ögonblicket, att rikta jorden med en ny verldsmedborgare, hotade att leda till ett olyckligt resultat. Doktorn lät sätta för sitt ekipage och tog bondflickan till sig upp i vagnen. Då de hunnit fram till en by, i hvars närhet flickan var hemma, bad hon läkarn hålla framför ett hus. Förstugudör ren var stängd, och flickan sade sig skola gå bakvägen och öppna. Då hon ej återvände började läkaren att knacka på dörren. Slutligen öppnades inifrån och läkaren fick till sin stora förargelse höra att det hvarken i huset fanns någon qvinna som behöfde hans vård eller att någon fått i uppdrag att