Göteborgsposten – 25 november 1864, sida 2

det han sag pa sitt ur. Klockan var då sex, men han brukade äta kl. sju. Nira hans hus var en leksaksbod, och mr Carlton observerade, da han gick förbi den i fönstret en viss leksak — en soldat, som slog trumma. En ståltråd kunde dragas, så att armarna kommo i gang och trummau ijoaHan gick in och frågade hvad den kostade. Priset var semton pence; mr Carlton betalte det och tog leksaken med sig. Hun gick fort uppför the Rise och kom snart till Tuppers hus. Mrs Smith satt i det yttre rummet och stoppade strumpor; den lille gossen satt vid bordet och pratade för henne och at sin qvällsvard. Han höll i ena handen ett lamben med något kött på och i den andra ett stycke bröd; framför honom stod en tallrik, hvarpa läg litet salt. Ni, hur står det till med den lille mannen? sade mr Carlton, när han kom in med vänlig röst och vänligt leende. Mrs Smith sag förvanad ut. Hon hade icke trott att läkaren skulle aterkomma samma dag. — Jag har kommit att tänka på att det kunde vara bra om han tog in litet nervstärkande, hvilket jag icke ordinerade i morse för honom, sade mr Uarlton, i det han drog flaskan upp ur fickan, och derför har jag kommit hit med den. Här står skrifvet, när han bör ta in det. Har det andra kommit? — Ja, sir; det kom kl. ett.