Göteborgsposten – 25 november 1864, sida 1

— Har ni någon id om hvad det är, som fört henne hit? upprepade han med något befallande i sin röst. — Ja, jag har min idå derom och jag har kanske rätt, och kanske har jag orätt. Men det gör mig detsamma antingen jag har det era eller det andra. Och ni, sir, bryr er väl inte om att höra det, kan Jag tro. — Tala ut, sade mr Carlton halft ifrigt halft värdslöst. Hvad tror ni hon har att göra i Södra Wennock? Mrs Pepperfly hviskade: — Ni mins den unga frun, som dog sa ohyggligt, efter att ha tagit in mr Stephen Greys dryck? fast det inte vore besynnerligt, om ni glömt henne längesen, ni, som haft så många patienter sein dess. — Hvad vill ni säga om henne? frågade mr Carlton, och hans röst lät som om han varit andtruten. — Jo, sir, jag tror just det -— att enkan derborta i uppers hus kommit hit, för att spana ut hvad hon kan om dödsfallet och ingenting mindre. Mr Carlton svarade icke, men han stirrade på mrs Pepperfly lika ifrigt som han stirrat på den sjuke gossen och med vida mer bestörtning, fast den icke visade sig i hans lugna anletsdrag. — En sådan galenskap? — Det är precist hvad jag säger till mig sjelf, svarade qvinnan. Och hvad kan hon ha för godt af det? Det vore visst bra, om man kunde få reda på hvem den unga frun var och hur drycken blef förgiftad, men som det nu är, kan ingenting vinnas. Jag se så till enkan Smith med min egen tunga.