Göteborgsposten – 23 november 1864, sida 1

— k —f—p2;— 3. —— ———— i harmen deröfver — indragningen verkställdes af generaltulldirektören Fåhreus — började han att öfversalla Tullverket med de mest oblyga beskyllningar. Ni känner till den mängd trakasserier han ställde till och häri understöddes han lifligt af en underlig prestman, som villigt gick honom till handa med anklagelsernas concipierande. Samma dag Malmros sköt sig var i en tidning synlig en tiggeriannons för Malmros, undertecknad af kyrko herden i Adolf Fredriks församling, N. J. Ekdahl, Malmros gode vän och beskyddare. Denne kyrkoherde har inför poliskammaren salvelsesullt uppenbarat, att han genom sin vältalighet lyckats förmå M. afstå från sin plan att skjuta konungen, en så folkkär konung? — yttrade hr kyrkoherden — hvilken så vidt möjligt vore uppfyllde allas önskningar, om han än icke var Malmros till lags. Man kan ej annat än förarga sig åt följande prestmannens yttrande inför polisen: Jag tackar Gud för det sjelfmord som skett, ty annars hade Malmros kanhända, om han längre fått letva, ställt till en vida större olycka, som drabbat hela landet, och af två onda ting är ju det minst onda det bästa. Angående Malmros afsigter mot konungens lit berättar man här följande: Malmros hade en dag gått upp till konungen och anhållit om hjelp i sin betryckta ställning. Konungen skall då ha gilvit honom en invisning på 200 rdr på hotkassan. Detta belopp fann dock M. allt för ringa, och han skulle då helt öppet sör de sina ha sagt, att han ämnade skjuta konungen. Hans barn hade då börjat bedja honom afstå från denna tanke och han hade lofvat dem det. Andra säga att konungen lokvat M. understöd, men glömt bort att sända honom sådant så fort som han lofvat, och deraf skulle M:s hotelse förorsakats. — Den doktor Ellmin, som skaffat M. både cyankali och blåsyra, är en gammal f. d. provincialläkare i Herjedalens distrikt, hvilken väcker uppseende på våra gator genom sin löjliga klädsel, i hvilken den ofantliga doktorshatten af siden med stort guldspänne spelar en stor roll; mannen sas ofta förtöljd af en stojande hop af pojkar, och obegripligt är att man på apoteken lemnat ut blåsyra på en så qvalificerad persons recept. Gustafsbergs porslinsfabrik började för någon tid tillbaka med en vacker och säkert äfven lönande industri, nemligen producerandet i det bildbara ämnet Parian af små statyetter, såsom af Molins Bältespännare?, at D.D. M.M. konungen och drottningen o. s. v. Rörstrands porslinsfabrik är nu sysselsatt med produktioner i samma ämne och utsänder snart i handeln statyer, 15—20 tum höga, framställande afbildningar, modellerade at bildhuggaren Nerpin, af konung Gustaf I på Riddarhustorget, at Gustaf III vid Skeppsbron, af Birger Jarl på Riddarholmstorget och äfven at Gustat Adolf i Göteborg. Dessa statyer i Parian med konsoler 1 samma ämne, utförda i vacker stil och med den noggrannhet och smak hvarför hr Nerpin gjort sig känd, böra blifva värdefulla prydnader för salongen, och den något så när bemedlade konstälskaren torde äfven kunna bestå sig ett par sådana, ty priset blir så billigt som 20 å 25 rdr pr stycke. Modellen till Gustaf I är redan färdig. — Carl XIII vågar man sig ej på, ty han tros ej få så snabb afsättning, som han verkligen förtjenat. Grosshandlaren, preussiske konsuln och riddaren af flera ordnar — plats för ännu flera finnes beredd -— hr Heinemann gaf en afton i denna vecka en magnifik fest för prinsarne Oscar och August, hvilka roades på allt upptänkligt sätt. Bland andra engagerade artister — matsångarne oberäknade — uppträdde ätven till de höga gästernas roande fransyske komikern Philippe med fru. IIr IIcinemann