Göteborgsposten – 22 november 1864, sida 2

——— q —— XXX olikt en läkares. Men allt dylikt imponerar på folk och; mr Carlton var nu den popnliraste mannen i Södra Wennock. i Han hade blifvit enhilligt vald att presidera vid dett: ifrågavarande mötet och hade samtyckt dertill och derigenom frångått sitt vanliga handligssätt, ty mr Carlton var personligen böjd för att hålla sig undan och ville icke firas eller framdragas på något sätt. Det var första gången, som han åtagit sig nägot offentligt uppdrag. Ilan ville aldrig mottaga någon plats i fattigvårdsdirektionen eller bli kyrkovärd eller uppsyningsman inom församlingen; han hade likaledes afslagit att vara marskalk vid kapplöpningar och publika baler. Coronerns kallelse kunde ej förmå honom att sitta i en juri. Mr Carlton var trots pompen och ståten i sitt hus — hvilka kanske mera kunde tillskrifvas hans hustrus räkning än hans egen — en man som höll sig undan och ej ville utmärka sig på något sätt framom andra. Han kunde sjelf knappt ha sagt, hvarför han denna. gång gifvit efter och samtyckt att sresidera vid middagen. Men sedan han gjort det, undandrog han sig ej sina pligter och visade, att oförmåga ej varit orsaken till hans föregående afslag, ty aldrig hade någon bättre passat att presidera vid en middag än han. Han satt vid bordets öfra ända och höll sina tal efter middagen och föreslog skålar. IIan var liflig, och han tycktes med själ och hjerta egna sig åt sitt uppdrag; hans ansigte, som vanligen uttryckte likgiltighet, strålade gladt. Ilans välbildade drag och haus gentlemanlika gestalt kunde