Göteborgsposten – 22 november 1864, sida 2

Frän Utlandet. Italiens deputerade kammare har med ofantgt stor majoritet antagit regeringens förslag om ufvudstadens törflyttning från Turin till Floens. Frihetens vänner inom alla landsdelar t Europa äro Italien tack skyldiga för den lokhet och hofsamhet, hvarmed dess folk såunda anslutit sig till den politik, bvars nya era härmed är öppnad och har till mål: allins mellan Europas alla liberala regeringar ch folk. Flera af Italiens stora kommuner ha erbjudit regeringen, att på förhand inbetala zrundskatten för 1865, för att dymedelst i sin mån bidraga till afhjelpandet af Italiens inansiela bryderi. Forne ministern general della Rovere har aflidit. Premiermiaistern Lamarmora har uttalat sig strängt tadlande såväl om resningen i Friaul som ang. det italienska rörelsepartiets sträfvan för densammas befrämjande och understödjande. Derjemte har den officiela tidningen innehållit töljande uppsats: Så snart den upproriska rörelsen utbröt i Friaul, sökte vissa personer agitera landet och indraga regeringen i en förveckling, om hvars lämplighet hon ensam kan döma. Regeringen har uttalat sitt ogillande af denna okloka rörelse och afgifvit berättelse om sakernas verkliga ställning, för att afleda lättrogna personer från ett obetänksamt försök, för hvars framgång medlen äro otillräckliga. Ett rykte har utspridts, att regeringen skulle vara gynsamt stämd för rörelsen; som ett bevis på motsatgen, kunna vi anföra, att sedan ett stort band bildats för att infalla i Friaul och Tyrol, ha några at dess medlemmar fängslats och med våld afväpnats. En vanlig rättsförhandling skall emot dem inledas. Samma tidning tilllägger att det för regeringen är omöjligt, att tillåta en kränkning af gränserna; regeringen skall ej heller på något vilkor medgifva, att non indrages uti eller komprometteras i rörelsen. Faktiskt bekräftande detta, meddelar en si Triest utkommande tidning, att på morgonen Id. 16:de d:s en häftig strid egt rum mellan friskarorna och italienska trupper vid Bagolino i Lombardiet. På båda sidor stannade fleilra döda och sårade. Striden slutades med tilltångatagandet at en del af friskaremännen och -Ide öfrigas förskingring. Från Venetien skrifves d. 15:de d:s, att n en österrikisk militärordre proklamerat beläg