sider kom in, röjde hennes blick undran, och hennes panna var molnhöljd. V. Mr Carltons drömmar. På värdshuset Röda Lejonet hördes ett gladt sorl. Stadsboerna hade der en middag för att fira någon orsak till allmän glädje i landet. Vid middagen presiderade Lewis Carlton esquire, hvilken nu åtnjöt mycket utseende i staden. Stäat och prakt göra stort intryck på menniskor, och mr Carlton utvecklade båda i sitt lefnadssätt. Han hade framgång som läkare och var ganska omtyckt som sällskapsmenniska, och hans hustrus rang bidrog att förhöja hans anseende. De penningar, som han ärft jemte dem, som han förtjente som läkare, satte honom i tillfälle latt lefva på stor fot, så att ganska få i Södra Wennock kunde stäla med honom härutinnan. Staden pratade om att han lefde öfver sina tillgångar, och man hviskade om skulder, som han satt sig i, men detta var hans och Lauras sak och angick ingen annan. Visserligen var kontrasten stor mellan John Grey och hans kompanjon mr Lysetts anspråkslösa lefnadssätt och mr Carltons kostsamma. KomI panjonerna voro förståndiga män och sparade för sina barns räkning; mr Carlton var icke försigtig i fråga om penningafsärer och hade dessutom inga barn att spara åt. Vagnar soch hästar och domestiker och kalaser gjorde hans hus litet