Göteborgsposten – 21 november 1864, sida 2

AiAi Från Hufvudstaden. Om uppförandet å Kongl. teatern af Fardanapalus yttrar A.-B.: Det sätt, hvarpå stycket gafs förtjenar att i de flesta fall kallas lyckadt, i flera utmärkt. Isynnerhet gäller detta om utförandet af titelrollen, der hr Swartz förstår att ge sammanställning, lif och ädelhet åt den af så många stridiga elementer — moderna, ej mindre än antika och österländska — sammansatta personlighet, som Byron tecknat i Sardanapalus. Fru IIvasser återgal den joniska slafvinnans svåra roll med en plastik i spel som vittnar om mycket studium af klassiska förebilder, och hvarpå hon redan gitvit ett vackert prof i en dylik roll i Gistbägaren-. Salamenes hade i hr Dahlqvist en förträtslig representant; hans spel utmärktes alltigenom af denna moderation och samlade kraft som utgör ett af de säkraste kännetecknen på det äkta konstnärsskapet. I Nils Arfvidssons äfversättning, efter hvilken stycket nu gifves, klingar den Byronska versen i ett poetiskt och välljudande språk. — Ämlustrerad Tidnings senaste n:o innehåller: Andreas Randel (med porträtt); Riddar Otto Rud, at Ax. Em. Holmberg (slut); Den nya uppfostran, poem; Lord Palmerston ur fysiologisk synpunkt; Ny uppfinning för kälkåkare (med illustr.) Fruntimren i Amerika; Jernväg, konstruerad på elfva dagar (med illustr.); Återblick; samt Hvarjehanda. — Vid nedkastande at ved i ett hus vid Tullportsgatan inträffade för några dagar sedan den olyckshändelsen, att ett vedträd ka stades i hufvudet på en tjensteflicka, som stod nere i källaren för att mottaga veden. IIon skadades derat så illa, att hon genast måste afföras till sjukhuset, der hon nu aflidit at hjerninflammation. — En hushållerska Sophia Odån hade d. 13 d:s på aftonen, då hon kom till sitt hem, ifrån ett besök på Norr, märkt att hennes påhafda kappa var sörbränd af svafvelsyraFör detta nidingsdäd misstänkte hon slagtaredrängshustrun Anna Brita Isacsson, emedan non sett henne följa efter sig ifrån Södermalmstorg, samt lät instämma henne till poliskammaren. Då målet i Thorsdags der var före, erkände Isacsson att hon innehaft svafvelsyran och vidtalat en gardist, den hon icke närmare kunde uppgifva, att emot ersättning al I rdr kasta BRUTUS U —ä—ä 2