Göteborgsposten – 21 november 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sorf. till Slottet East Lynne-. — Hvad? är det ni, mr Peperfly? Jag har icke set er på en faslig lång tid. Ni har icke magrat. — Jag blir faslig, sade mrs Pepperfly. De kunde taga mig och resa omkring och visa mig som den feta qvipnan från Södra Wennock, i synnerhet om de kunde finna opp ett anständigt sätt att visa ben. Mina äro någonting underbart, Judith. Mrs Pepperfly lyftade litet på sina kjolar, och Judith såg, att hennes anklar verkligen voro underbara. — Jag undrar på att ni inte tar er motion, sade Judith. — Skulle jag ta motion, sade mrs Pepperfly, förargad. Hur kan du råda en qvinna så tjock som jag att ta motion? Jag håller på att dö, när jag beger mig från det ena stället till det andra. Det är mitt yrke, som gjort mig sådan; jag har alltid suttit vid sängar eller gungat barn på mina knän och har inte kunnat ta mig motion, och nu är jag för fet dertill. Men jag bör vara tacksam, att det inte är värre, för jag har min aptit i behåll och kan äta ett godt mål hvar gång det bjuds mig. x) Forts. fr. N:o 269.