II va rj eh anda-. En gentil konditor. Konåitorerna i Breslau ha trots den mildhet i karakteren som handeln med marenger och mandeltårtor i längden bör medföra, visat sig vara lika grymma mot damerna af demi-monden som direktörerna för Kursalen i Baden; men så äro de, såsom man skall se, icke heller mindre artiga än dessa. Innan vi komma till ämnet böra vi dock säga, att preussarne tillbedja tårtor och att de skulle gå i döden för sina Berlinerkuchen, hvilket torde bevisa att de äro Europas mest upplysta folk. Lika mycken öfvervigt som Preussen eger öfver det aktningsvärda hertigdömet Lichtenstein, lika mycket står Berlin öfver de andra hufvudstäderna i Tyskland i konsten att producera bakverk. Men må vi komma till ämnet: En konditoriegare i Breslau hade företagit en lång resa. Under hans frånvaro hade hans etablissement, som ej bevakades af husbondens öga, småningom blifvit mötesplatsen för de sköna läckergomarne af demi-monden — Breslaus demi-monde! Man ryser vid tanken derpå. Må man föreställa sig den hederlige sockerbagarens förbluffelse vid hans återkomst. Hans tårtors rykte hade blifvit oförändradt, men han fann att hans kunders numera var något misstänkt. Hvilket sinnrikt medel skulle han väl påfinna för att få bort dessa damer och återställa sitt etablissements oskuld? Vår man skulle heldre ha sett om han haft att lösa ett annat problem, uppfinningen t. ex. af ett slags tårtor som ännu vore okändt i den högre bakkonstens annaler. Slutligen fann han dock på råd. Då någon af de damer, han så mycket fruktade, slog sig ned på hans soffor och innan hon ens öppnat sina vackra läppar för att begära någon förtäring, presenterade henne en gargon på en silfvertallrik en liten förtjusande parfymerad biljett, bedjande henne taga kännedom af densamma. Det vackra barnet smålog, öppnade med sin lilla handskbeklädda hand det doftande budskapet, men vexlade plötsligt färg, skrynklade det oskyldiga papperet, steg upp och aflägsnade sig utan att säga ett ord, till hälften förvånad, till hälften förvirrad. Hvarje bref hade nemligen följande innehåll: Min nådiga! Om ni tycker om att äta tårtor, något som jag för min del visst ej vill klandra er för, då i mina ögon gurmandisen är en dygd, så låt edra förtjusande små fötter föra eder till något annat ställe än mitt etablissement. Jag underrättar er på förhand, att mina gargoner, hvilkas uppfostran lemnar mycket öfrigt att önska, skulle för framtiden ha den ohöfligheten att vägra er all förtäring. Efter detta påhitt har den sinnrike sockerbagaren till kunder endast dygdemönster — om sådana finnas i Breslau. Falsk flagg. Från Bonn berättas: För några dagar sedan häktades härstädes en ung bonddräng med fördelaktigt yttre och starkt bygd, såsom misstänkt för att ha anlagt mordbrand. Han förklarade sig vid förhöret förut ha varit på ett korrektionshus. Då man hörde efter derstädes svarades att ingen mansperson med detta namn, men i stället en qvinna der varit häktad. Detta ledde derhän att bonddrängen blef förevisad på korrektionshuset, och nu befanns det verkligen vara en qvinna man hade framför sig. Flickan hade rymt från korrektionshuset och anlagt karlkläder, och under denna förklädnad hade hon sedermera innehaft tjenst dels som dräng och dels som herde, utan att hennes rätta kön någon gång blifvit upptäckt. Fördelen af peruker. Vid Boulevard Bonne Nouvelle i Paris har för befordrande af de i den franska hufvudstaden alltjemt pågående försköningarne ett gammalt hus nedrifvits, i hvilket fanns en perukmakarebutik med en egendomlig skylt. Man såg nemligen på denna Kung Davids favoritson prins Absalon hängande vid håret i en ek, och under lästes dessa verser: Passant, contemplez la douleur DAbsa lon pendu par la nuque; Il eut vite ce malheur, Sil eut porte perruques-.