försett sig, antände dem och tände på en af sin hustrus kjolar, som var förvarad i skrubben. Omedelbart derefter begaf han sig in till staden. Då ban hunnit till stenhusen (förmodligen menade han dermed byggnaderna vid Masthuggstullen) hörde han larmsignalerna. Han gick emellertid in till en bekant person i staden och lade sig, men kunde ej somna. Klockan 5 på morgonen återvände han ut till Majorna. Han syntes mycket ångerfull öfver det brott han begått och öfver den olycka han förorsakat. Att han ej är egentligen förhärdad, synes af den i förra referatet omnämnda omständigheten, att han enträget rådt sina fattiga grannar att assurera. Han hade hoppats att i huset hoende personer skulle bli väckta af eldens sprakande och att således ingen fara för deras lif skulle uppstå.