Han medgaf att han tagit kettingen, men anförde till sitt försvar, att han trott den tillhöra en Lindahl. som förut haft med tärjan att göra och af hvilken han ofta förut fått låna kettingar. Detta vitsordades af hr Lindahl, men då emot Andreasson talade dels att han försökt sälja det stulna, dels att han bort veta, det hr L. ej vidare hade befattning med färjan och att således dennes förut till A. gifna tillåtelse att låna kettingar, ej numera kunde vara gällande, fästades icke afseende på A:s förklaring. Målet forvisades till Hisings häradsrätt. — Kettingen värderades till 30 rdr.