Göteborgsposten – 18 november 1864, sida 3

v1 u-—4 TD ör närvarande ansåg denna enhet oåterkalleig. Lamarmora uppräknade vidare, hvad kejsaren gjort för Italien, och tillade, att han hyste stort förtroende till Napoleon samt trodde, att denne skulle hjelpa det italienska folket ifven i afseende på Venetien. Slutligen uttalade ministerpresidenten den förvissning, att hvilken lösning som än kunde visa sig möjlig af den venetianska frågan, skulle den österrikiske kejsaren kunna förmås till nya beslut i denna riktning. Regeringen kan åter anse sig säker om majoritet i parlamentet i afseende på septemberkonventionen. Det har förut blifvit omnämndt, att konung victor Emanuel afstått från en del af sin civillista (3 millioner), för att lindra den betungade budgetens börda. Hans föredöme efterföljes äfven i andra kretsar. Det kongl. husets och kronprinsens generaler och ordonnansofficerare ha äfven afstått en del af sina löner. Från Frankrike skrifves, att då ministrarne d. 10:de d:s begåfvo sig till kejsaren i Compiögne, drabbades de at ett olycksfall. På en bro åkte de nemligen öfver en åsna, tillhörig en bondqvinna. Denna erhöll 200 fres i skadesersättning, och hr Fould utbrast: Ack, mina herrar, hvarföre kunna vi ej för samma goda pris bli qvitt alla de åsnor, som stå oss i vägen? Några af hans kolleger skrattade, andra, som ansågo Fould för malitiös, rodnade och logo — med hopbitna läppar. Hr Mirös har erhållit tillåtelse, att öppna sin banque des 6tats. I tisdags skulle de officiela teckningarne börja. Hr M. begär 100 millioner af allmänheten. Han har öfvertagit återstoden af mexikanska lånet, som franska regeringen annars skulle haft på halsen. Fortfarande gå i Paris rykten om, att Drouyn de Lhuys skall afgå från utrikesportsöljen. Times pariserkorresp. anser detta för sannolikt, emedan ministern ej skall kunna lösa den svåra, för att icke säga den omöjliga uppgift, som kejsar Napoleon ställt på honom, neml. att på samma gång, göra den italienska enhetens vänner och det klerikala partiet till pass. De engelska gesandterna i Petersburg och Berlin, lord Napier och sir A. Buchanan, skola byta plats med hvarandra och tillträda i dessa dagar sina nya funktioner. Innan Napier lemnade Petersburg, uppvaktades han af dervarande engelsmän och begagnade då tillsället, att uttala sig om Rysslands och Englands ömsesidiga ställning. Den ryska regeringens officiela organ återgifver talet, som i utdrag lyder så: Att freden upprätthölls förl. år, kan tillskrifvas dels de engelska ministrarne, som ej låtit sig påverkas i sina beslut af intrycket af ett öfvergående ondt (d. v. s. blodbadet i Polen), dels den välvilja och det förtroende, hvarmed kejsaren af Ryssland och furst Gortschakoff hedrat honom (gesandten). Ehuru förhållandet mellan ryska och engelska regeringen icke var särdeles intimt, gjorde likväl detta, att man på båda sidor visade tillmötesgående och tjenstvillighet. För ögonblicket ha båda ländernas regeringar framför allt behof af att freden bevaras. Tal. hoppades, att de fientliga känslor, som man hos engelska folket spårar mot Ryssland, skola förändras, och han trodde, att förhållandet mellan båda folken, hvilket redan nu kan kallas tillfredsställande, snart skall bli ännu bättre. Om Ryssland utbreder folkupplysningen, utvidgar handeln, utvecklar friheten och idkar en återhållsam politik i Orienten, skola härigenom uppstå vänskapliga känslor i England såväl som ett liberalare bedomande af Ryssland och dess betydelse for den politiska och religiösa jemnvigten i EuropaHan beklagade, att Ryssland saknar handelssrihet; men han hoppades, att alla klasser snart skola omvända sig till densamma, och att Ryssland skall helt och hållet förändra sitt handelssystem. I guvernementet Augustowo ha på senare tiden åter flera andliga blifvit häktade och ställts inför krigsrätt. D. 1 Jan. skall krigstillståndet i Polen upphäfvas för en månad, och om under denna tid ej några störanden inträffa, skall det förbli upphäfdt. — I oeh omkring Warschau stå f. n. 43,000 man. London d. 14 nov.: Aftontidningarne meddela en förklaring från tyske pastorn Coppel, som varit Millers själasörjare under ransakningen, hvari han säger, att Muller på schavotten omedelbart före afrättningen för honom tillstått sitt brott med orden: Jag har gjort det! Från Amerika skritves, att i Syracusa i staten New-York en nationalförsamling af de färgade i Förenta Staterna egt rum, hvarvid tvenne dokumenter antagits: en adress til amerikanska folket och en bill om rättvisa Vidare beslöt församlingen, att hos kongressen petitionera om upphäfvandet af ännu exi sterande lagliga inskränkningar för den afri kanska racen. Tjugo staters färgade voro re presenterade. Rörelsen har sin vigt deri, at den bevisar tillvaron at en organiserad patri otisk känsla hos de färgade, säger en korresp fr li — E — — —— Dm meo —