Göteborgsposten – 18 november 1864, sida 2

Danmark. De danska morgontidningarne för den 15 I:s — årsdagen at konung Fredrik VII:s död, — ha, med undantag at HBerl. Tid., klädt sig svart ram och innehålla artiklar och versar med anledning af dagens betydelse. Dagbladet säger i sin artikel bl. ann.: Ärsdagen af konung Fredrik VII:s död har ej erhållit någon officiel prägel af sorg. H. M:t konunsens nuvarande regering måste antingen icke dela folkets bittra känsla af saknad efter den konung, som ensam af hela sin ätt förenade frisinthet och danskhet under kronan, eller ock vara alltför mycket upptagen af de lefvande, för att kunna tänka på de döda ... Ett har likväl regeringen gjort, hvarigenom d. 15 nov. ifven i år kan blifva en sorgens och förödmjukelsens dag. Ratifikationen af iredsfördraget är utfärdad och afsändes härifrån i lördags, den kan vara i Wien i detta ögonblick, och om våra fiender å sin sida sörjt för de nödiga formaliteterna, kan utvexlingen af ratifikationerna, som ger fördraget af d. 30 okt. slutlig giltighet, ega rum i dag. Vi önska att så må ske och att den olyckliga dag, som redan bär ett så svart märke, måtte komma att bära äfven detta bittra minne ... Ett fredsslut, sådant som det vi måst ingå, anknyter sig lämpligt till d. 15 nov.; det afslutar så att säga det innehållsrika sorgeåret med all dess bittra erfarenhet, med dess jäsningar och strider, dess glimt af ära och dess natt af udelhet. Vare sig att ratifikationerna utvexlas i dag eller icke, är från Danmarks sida offret fullbordadt. Ingenting mera återstår att göra, och den tid är inne, då man skall kunna tala fritt om denna fred. General Falckensteins brutala hotelse, hvilken öppet kungjorde för hela verlden, att liksom sjelfva afgörandet bar på sin panna prägeln af skamlöst vald, så kunde ett samtycke från danska folkets sida endast framtvingas genom att hota Jutland och dess befolkning med ytterligare misshandling, — detta brutala maktspräk kan nu ej längre gälla, sedan riksrådet så hastigt lemnat sitt bifall, och sjelfva jutländarne kunna nu lätta sina hjertan utan fruktan för att ett varmt ord skall nedkalla hämnd öfver oskyldigas hufvuden. Freden r nu ett fullbordadt faktum, och fiendens makt räcräcker ej längre till att qväfva hvarje utbrott af harm öfver den skamliga misshandling, för hvilken vårt fädernesland varit offer ... — Folkets Avis uttalar sig mera direkt, sägande: Då den bortgångne folk-konungen i dag för ett år sedan låg på sitt yttersta, hörde man af hans sista ord, att han i yrseln än trodde sig stå som försvarare af Danmarks sak på ett furstemöte och än drömde sig förflyttad till kampen på Dannevirke. Såg han i dessa ögonblick endast hvad som var sannolikt: såg han Europas maktegare som män at ära och rättskänsla värna om den statsordning, de sjelfva beseglat — såg han sin kongl. fosterbroder följd af sitt folks entusiasm i kampen för Nordens gemensamma sak infria sina löften på vänmötena — såg han sina fiender uppträda som krigförande makter, icke som trolösa röfvare — och — såg han Danmark så som han lärt känna det: tapperheten, enigt A ——