Göteborgsposten – 16 november 1864, sida 2

ningar äro så invecklade och djupa! — kanske var han så ofta i de andra unga damernas sällskap, kanske kurtiserade han dem — om den uppmärksamhet, han egnade dem, kan kallas kurtis — blott för att plåga Lucy Chesney och upplifva hennes kärlek till honom. Under det att detta tilldrog sig, hade lady Oakburn blifvit bekant med sakernas ställning. Genom en slump hade hennes ögon, som så länge varit slutna, plötsligt öppnats, så att hon såg att Lucy älskade Frederick Grey. Hon tviflade icke på att han besvarade Lucys kärlek, och hon trodde äfven, att deras böjelse för hvarandra var långt ifrån ny. Med ledsnad tänkte hon på det förtroliga umgänget mellan hennes familj och sir Stephens i London och på de talrika tillfällen han haft att vinna Lucys kärlek, ifall han velat det. Grefvinnan satt der helt bestört. Hon tyckte mera om Frederick än om alla de öfriga män hon kände, men hvad skulle lady Jane säga? Skulle hon anse hans förbindelse med Lucy som ett passande parti? Skulle hon icke i stället förklara, att den icke borde komma i fråga: Och hur skulle hon kunna ursäkta sig inför lady Jane att hon ej vakat nog öfver Lucy. Vaksamhet i fråga om kärlek! Då lady Oakburn gjorde sig dessa skrupler, glöm de hon att vaksamheten sällan förekommer kärleken. Hor gjorde det bästa hon kunde göra; redlig och rättfram son vanligt, skref hon hastigt det brefvet, hvari hon enträge anhöll, att Jane måtte komma till henne. Lucy hade di tillräckligt att tänka på om icke att göra, ty hon såg sit om efter näring för sin nyss uppkomna svartsjuka.