Göteborgsposten – 15 november 1864, sida 2

den första stormen var öfver, sedan det första förfarliga slaget ej mera kändes, hade hon lagt sig till ett slags kall och skenbar höflighet; men lugnet afbröts genom tillfälliga utbrott af häftig förbittring, som voro ingenting mindre an angenäma för mr Carlton. Han visade sig sjelf ännu kärleksfull och eftergifven mot Laura. Ingen öppen brytning hade gifvit staden anledning att undra, och i främmandes närvaro voro de så vänliga mot hvarandra som flertalet af män och hustrur äro. Men Laura Carlton var olycklig och ansåg sig grufligt förorättad, grufligt bedragen. Derföre bör läsaren ej undra öfver att hon sade till sin syster: -Tror du jag frågar efter hvad han tycker om? Lady Jane åkte till Stora Wennock med sin trogna I I kammarjungfru, för att derifrån resa med ett af eftermiddagens tåg. Vägen hade äfven förändrats af tidens hand. Der fanns ej mer några djupa hjulspår, backar och stenar; den var nästan så slät som en kägelbana. Då de kommo in i väntningsrummet stannade utanför stationen den omnibus, som först förekommit i denna berättelse. Den hade fått en höfligare kusk samt nya fjedrar och åtskilliga yttre prydnader, och den väntade nu på passagerare, som skulle komma med tåget. Hade lady Jane och Judith vändt sig om, skulle de sett i den ett särdeles tjockt fruntimmer. Det var en gammal bekant till oss, mrs Pepperfly. Hon hade varit i Stora Wennock, der hon haft något att uträtta och skulle nu resa hem i omnibusen. Tåget kom. Somliga stego ur och andra stego i ku perna. Bland de senare voro sady Jane och Judith. Mrs Pepperfly hade ätit en god middag och dertil