Göteborgsposten – 15 november 1864, sida 2

— Då är han lik dem, svarade enkan. Han vill hellre ge på en soldat än i ett tittskåp. Sedan kusken fåfängt väntat på flera nassagerare, for omnibusen derifrån. Den lille gossen, svm turmodligen icke såg något på fälten, som ådrog sig hans beundran, höll sig tätt intill sin mor och insomnade snart. Mrs Pepperfly hade också börjat nicka, då den främmande lutade sig mot henne och sade: — Känner ni händelsevis något fruntimmer här i grannskapet, som heter Crane? Mrs Pepperfly spratt till, öppnade ögonen och sade halfvaken: — Crane. — Jag vill veta hvar en dam bor, som heter så. Känner ni någon mrs Crane i Södra Wennock? — Nej, svarade mrs Pepperfly, i det ingaluuda angenäma minnen af en viss episod vaknade i hennes själ. Jag har aldrig kännt mer än ett fruntimmer, som hetat så, och det var för ungefär åtta år sen för hon togs från denna verlden på ett konstigt sätt. Enkan teg litet, som om hon dragit efter andan och frågade sedan: — Hvad menar ni med det? — Hon var sjuk, och det var just jag som skötte henne, och hon var på mycket god väg att komma sig, när en ledsam sak stötte till, som inte blifvit redd ännu soch det förde i henne i hennes graf på St. Marks kyrkogård. I (Forts.)