——— ! ! 2! 2? — — — Det var urprungligen hans fel. Hur stolt, tvär och häftig Laura än blifvit, hur retsamt än hennes sätt mot honom ofta var numera, så är det dock mycket säkert, att felet ursprungligen var hans. Det var en repetition af den historia, som så ofta förekommer i lifvet, fastän verlden icke alltid får reda på den. Laura hade älskat mr Carlton lidelsefullt ända till tre och fyra år efter deras giftermål; men då väcktes hon på ett obehagligt sätt ur sina känslors rus. Hon väcktes icke genom någon längsam process utan plötsligt, häftigt och liksom på en gång. Männen äro, i allmänhet taget, ombytliga, och somliga män ha särskilta anlag för att duka under för syndens frostelser. Kanske finns det ej många män, som äro af nuturen så böjda för att öfverträda samhällslagarne som mr Carlton var. Hans moraliska grundsatser hade alltid varit at mycket löslig natur, och det voro de ännu. Hans kärlek till sin hustru hade så länge den räckt varit vild och hättig som en hvirfvelvind, men hvirfvelvindar räcka ej länge, såsom man vet. Vissa rykten, rörande mr Carlton, kommo i omlopp; det pratades än om en och än om en annan kärleksaffär, och det måste erkännas, att ryktena voro lika grundade som skandalösa. Olyckligtvis nådde de hans hustrus öra. Staden var artig nog att låtsa säsom om den ej kände dem, men så artig var lady Laura icke. Hon förskaffade sig ganska säkra bevis på att de voro grundade, och de förvandlade hennes kärlek till hennes make till något, som ganska mycket liknade hat. Läsaren kan observera att detta vanligen blir förhållandet i sådana full. Sedan dess hade hennes lynne varit ojemnt. Sedan