gade, och hon skickade den, och den är kommen tillbakdenna förmiddag förvandlad till en faslig svart persedel Jag var så förargad, att jag kunde ha slagit henne. Vil du icke afstå Judith åt mig, Jane? Jag är säker på att jag gon annan. Jane skakade på hufvudet; kanske undrade hon på det ogenerade sätt, hvarpå Laura framförde sin anhållan Hon sade ej mycket, men det lilla hon sade gick ut derpå, att hon ej kunde undvara Judith, och Laura såg, att hon menade hvad hon sade. — Skilj dig icke vid en kammarjungfru, som eljest är dig till lags, för ett enda misstags skull, rådde hon sin syster. I alla händelser kan jag ej afstå Judith åt dig. Jag ämnar resa bort med henne i dag. Jag far till Seaford. — Till Scaford! svarade Laura vresigt. I Fredags, när jag mötte dig på High Street, sade du ju till mig, att lady Oakburn bjudit dig till Scaford, och att du afslagit bjudningen. — Det vet jag nog; men jag fick i morse ett bref från henne och har ändrat tanka. Jag reser i dag. Laura knyckte på nacken på sitt gamla sätt. — Jag skulle icke vilja vara så ombytlig som du, Jane. Du vill således icke lemna mig Judith? — Det gör mig mycket ondt, att jag måste neka dig det, Laura, men jag kan icke undvara henne. Laura satt och slog med foten mot mattan. Omsider sade hon: