valla-Wenersborg-Herljunga-jernvägen, hvarvid landshöfdingen grefve E. Sparre skötte ordtörandeskapet. I fråga om banans sträckning öfver IIäkantorp eller Annestad uppstod en ganska liflig diskussion, dervid flere talare uppträdde, gifvande företräde an åt ena, än åt andra riktningen. Allmänna meningen, som i det närmaste tycktes vara för den kortare billigare vägen, hyste dock betänkligheter, att bolaget, genom en förändring i den inbjudna planen, komme att rubbas eller splittras. Efter framställd proposition, vann Håkantorpslinien genom ett röstantal af 4,802 mot 1,277, hvilka senare voro för vägen öfver Annestad. Härigenom blef förstnämnda väglinia den som kommer att följas. Styrelsen bemyndigades att: a) för lånesumman af staten jemte derå löpande ränta, å bolagets vägnar utfärda skuldförbindelse, som af fullmäktige i riksgäldskontoret godkännes; b) att aflemna kontrakt, som af K. M:t antages, om jernvägsarbetets utförande och dertill hörande anläggningars fullbordande, samt erforderlig transportmateriels anskaffande, allt i den ordning och inom den tid arbetsplanen bestämmer; c) aflemnande af särskild å bolagets vägnar genom direktionen utfärdad förbindelse, innefattande, att under all framtid och utan något ytterligare bidrag af allmänna medel, vidmakthålla hela jernvägen med allt hvad dertill hörer, i sådant skick, att den kan för allmänna trafiken begagnas. Derefter uppmanade ordf. vederbörande till fullgörande af förtallna inbetalningar till bolaget samt att de akticcgare som icke utgifvit s. k. garantiförbindelser, måtte ofördröfligen till bolagets kassör, regementsskritvaren II. Appelberg, eller direktionsledamoten Karlsson i Lewene sådane aflemna. Direktionen bemyndigades, att, ehuru planen i sin helhet var bestämd och fastställd, få göra mindre afvikelser härutinnan, i behörig ordning. -Under bolagsstämman ingick telegram från Lidköpings stad att, för den händelse bolaget bestämde sig för Håkanstorplinien, nämnde stad för sin del bidrager med ett belopp af 10,000 rår till företagets utförande. Svenska Arbetarens senaste n:o, för d. 12 d:s, innehåller: Från föreningsfesten i Stockholm (med illustr.); Kardinalen i Torpa (slut); Några ord till granskning af uppsatsen om spårsamhetsföreningar; Lifvets olika åldrar; Orleanska jungfrun (slut); Olika sinnesbeskaffenhet; Bernadotteska grafkoret (med illustr.); De båda murgrönsrankorna (forts.); Ute och Hemma; Rebus; samt Nytt från Bokhandeln. Litterärt. I Danmark har i dessa dagar utkommit första bandet af ett verk, hvilket är förtjent af det största uppseende inom hela den skandinaviska Norden. Det är: De tre nordiske Rigers UIistorie under Hans, Christiern den Anden, Fredrik I, Gustav Vasa, Grevefeiden 1491—1696, och har till författare den bekante danske historieskrifvaren C. F. Allen, hvars omsorgsfulla kritik och synnerligen lättlästa stil gjort hans hittills utgifna arbeten så begärliga för den stora allmänheten i Danmark. Som läsaren finner af titeln, behandlar verket den hittills mörkaste och mest förvirrade delen at Nordens historia, neml. slutet af Kalmar Union. Under det historieskrifvarne i Sverige, Norge och Danmark förut skrifvit sina resp. fosterlands historia ur synpunkten af deras individuela oafhängigket från hvarandra, at, om vi så få säga, Skandinaviens partikularism, har hr Allen deremot skridit till verket med afsigt att egna Nordens historia en gemensam behandling. Han säger sjelf: De skäl, som tala för en gemensam behandling af Nordens historia, äro hemtade ur denna historias egen beskaffenhet och från det naturliga sambandet mellan folken och länderna; verkningen deraf och inflytandet