Tidens glas Kupido vände upp och ner med strålig hand Så att alla ögonblicken runno ner i gyllne sand. Lifvets harpa tog Kupido, slog med makt dess strängar an Jagets sträng han slog — den skälfde, klingade och för svann. II. Förändringar. Lady Jane Chesney satt i det gamla huset vid åthe Rise i sitt tysta förmak. The Rise var nu en betydlig förstad; ståtliga hus och villor med två inkörsportar och andra anspråksfulla tillbehör hade vixt upp. Sju år åstadkomma stora förändringar i en stad. Men de hade ej förändrat Jane Chesney. Den forna tärande sorgen, missräkningarne och oron existerade ej, och dessa sista lugna och fridsamma år hade gjort hennes ljuslätta ansigte slätare i stället för att fåra det. För henne existerade blott en källa till bekymmer — och den tillhörde nu det förflutna — neml. oron för hennes syster Clarice. Hur besynnerligt det än må förekomma läsaren, och hur besynnerligt det än var i sjelfva verket, hade icke den ringaste upplysning erhållits rörande lady Clarice Chesney. Icke så mycket som ett ord, en vink, eller ett tecken från eller rörande henne hade Jane erhållit under de förflutna sju åren. Äfven mrs West — den enda länken, såsom det förekom Jane, mellan forna dagars Clarice och den förlo